Stiftelser Crumble

Lita lät blicken svepa över den mörka himlen som övergick i gryning. Från huvudingången till huvudbyggnaden kunde hon se ner till groparna. Det var kyligt, fuktigt i luften som hängde som en dimma över världen. Den här typen av morgon fick henne alltid att känna sig orolig. Så länge hon kunde minnas...

Log ind og fortsæt med at læse