Kapitel 333: Theresas barndomsstraffrum.

(Theresas perspektiv)

Väggarna var precis som jag mindes dem. Bleka, spruckna, kalla.

Straffrummet.

En plats jag aldrig trodde att jag skulle kliva in i igen. Men här var jag. Tillbaka där de alltid fick mig att känna mig värdelös.

I samma ögonblick som dörren stängdes bakom oss, kände jag hur k...

Logga in och fortsätt läsa