Kapitel 356: Det är min man.

(Vid Taylors synvinkel)

Vinden viskade genom träden, för en gångs skull mild, som om även naturen hade stannat upp för att andas. För första gången på veckor var flocken stilla. Inget morrande, inga anklagelser, inga viskningar som klöste genom luften som gift. Bara ljudet av applåder, stolta och t...

Logga in och fortsätt läsa