Kapitel 396: Återvänder till Dylans sida.

(Taylors perspektiv)

Vinden på klipporna bar alltid med sig ett surr—halvt sång, halvt varning. Jag stod nära kanten av Hjärtans Smides yttervägg, mina stövlar planterade på gammal sten, och tittade ut över den silverstrimmiga dalen nedanför. Denna plats hade ristat något i mig.

Inte med blad utan...

Logga in och fortsätt läsa