AMOUREUSE DE MON DEMI-FRÈRE

AMOUREUSE DE MON DEMI-FRÈRE

zainnyalpha · Avslutad · 243.6k Ord

214
Populär
147.4k
Visningar
5.5k
Tillagd
Lägg till i Hylla
Börja Läsa
Dela:facebooktwitterpinterestwhatsappreddit

Introduktion

Ses yeux verts se plissèrent alors qu'il me tirait contre lui, "Où d'autre t'a-t-il touchée ?" Sa voix se durcit et je frissonnai.
"Arrête, il..."
Il pressa ses lèvres contre les miennes avant que je ne puisse terminer ma phrase.
"Tu es trempée pour moi, bébé. Ressens-tu cela pour lui aussi ? Son toucher te rend-il aussi mouillée ?" Il grogna et je pouvais sentir la colère dans sa voix.
"Écoute-moi bien, petite souris." Sa voix était froide, ses yeux verts perçaient les miens avec une intensité qui me fit trembler.
"Tu es à moi, rien qu'à moi." Il mordilla mon lobe d'oreille, son souffle chaud contre ma peau. "Ne laisse personne d'autre te toucher, d'accord ?"
Nous ne devrions pas faire ça. Il ne m'aimait pas et je n'étais qu'une fille parmi tant d'autres prises dans sa toile. Pire encore, il était mon demi-frère.


L'amour est tout sauf prévisible...

Ryan Jenkins est le séducteur ultime de l'école et le capitaine de l'équipe de basket, avec un charme qui fait fondre les filles. Hanté par une tragédie de son passé, il voit l'amour comme un jeu - un jeu où les cœurs ne sont que des jouets à manipuler. Il a passé sa vie à éviter tout ce qui ressemble à l'amour. Mais lorsque son père se remarie, il se retrouve soudainement face à un nouveau défi - sa demi-sœur. Être en sa proximité éveille en lui quelque chose qu'il n'a jamais ressenti, une étincelle dangereuse qui menace de détruire le monde qu'il a construit.

Violet Blake est la gentille fille typique - une élève modèle, une timide rat de bibliothèque, et totalement inexpérimentée en matière d'amour. Emménager avec sa mère et sa nouvelle famille recomposée devait être un nouveau départ. Elle ne s'attendait pas à ce que son demi-frère soit Ryan Jenkins, le garçon le plus populaire et séduisant de l'école. À chaque interaction, Ryan la met sur les nerfs, la laissant lutter pour protéger son cœur. Plus elle essaie de s'éloigner, plus elle tombe amoureuse de la seule personne qu'elle sait qu'elle ne devrait pas désirer...

Kapitel 1

VIOLET

La cloche finale sonna, signalant la fin de la journée scolaire à Golden Elite. Je quittai immédiatement la salle de classe aux côtés de ma meilleure amie, Ashley, ressentant un immense soulagement. Les cours de Mme Hawke avaient toujours été insupportablement ennuyeux et les dernières heures semblaient s'éterniser.

« Dieu merci, c'est fini », lâcha Ashley en expirant bruyamment, tout en s'étirant alors que nous traversions les couloirs.

« Je suis surprise de ne pas m'être endormie là-dedans », m'exclamai-je. « Je suis super épuisée, j'espère vraiment que le bus n'est pas encore plein sinon on va devoir attendre une éternité. »

Ashley s'arrêta, fronçant les sourcils. « Attends, on prend le bus ? Hors de question ! Je pensais que tu avais pris ta voiture. Allez, Vi ! » dit-elle, presque en criant.

« Je suis en probation, tu le sais déjà, je ne peux pas conduire tant que mon médecin ne me l'a pas permis. »

Elle poussa un soupir déçu. Je savais qu'elle m'aurait forcée à venir à l'école en voiture si je lui avais dit ce matin. Parfois, l'influence d'Ashley me mettait dans des situations délicates. J'avais toujours du mal à lui dire non, et bien que je m'amusais souvent, je me retrouvais dans des situations que je préférais éviter. Maman me tuerait avant que les migraines qui m'empêchaient de conduire ne le fassent si je sortais la voiture du garage.

Ashley et moi sommes diamétralement opposées. Alors qu'elle est extravertie et se lie facilement avec les gens, je suis plus réservée et introvertie. Elle prenait souvent ma défense et j'avais toujours admiré sa confiance. Parfois, je souhaitais être comme elle, mais à chaque fois que j'essayais, c'était comme si je me dépouillais d'une partie de moi-même. J'avais fini par accepter que l'introversion faisait simplement partie de moi.

« J'espère sincèrement ne pas croiser Liam dans le bus. Je pourrais être obligée de lui couper son engin », fulmina Ashley, me faisant éclater de rire. Liam était l'ex-petit ami d'Ashley. Ils s'étaient séparés trois semaines auparavant après que Liam l'ait trompée avec une blonde.

« On avait dit qu'on ne parlerait plus de lui. Tu as dit que tu étais déjà passée à autre chose », la taquinai-je en la poussant légèrement, mais elle me lança un regard noir.

« Bien sûr que je suis passée à autre chose, mais ça ne veut pas dire que je ne veux pas qu'il souffre un peu. Comment puis-je le faire payer ? »

Et c'était une question à laquelle je ne pouvais pas répondre. Je n'avais jamais été en couple, je ne savais donc pas par où commencer. C'était étrange, car l'influence d'Ashley s'était manifestée de nombreuses façons en moi, mais en matière d'amour, j'étais une page blanche. C'était un domaine où je ne suivais pas son exemple.

Comme si l'univers cherchait à m'épargner d'avoir à répondre, un murmure fort éclata dans la foule. Le bruit devint plus intense, attirant l'attention de tout le monde dans le couloir. Ashley et moi échangeâmes des regards perplexes.

« Qu'est-ce qui se passe ? » demanda-t-elle, sa curiosité piquée.

Je me hissai sur la pointe des pieds pour essayer de voir par-dessus les têtes des élèves qui se rassemblaient à l'entrée. Le bourdonnement des conversations devint plus intense et il était clair que quelque chose de significatif se produisait.

« Oh là là, il est de retour », s'exclama quelqu'un.

« Je n'arrive pas à y croire... il a été absent pendant deux semaines », ajouta un autre.

Les élèves poussaient des cris d'excitation, murmurant entre eux.

Qu'est-ce qui se passe ?

Ashley me tira à travers la foule. Nous nous frayâmes un chemin parmi les élèves, essayant d'apercevoir ce qui causait cette agitation. En approchant de l'avant du bâtiment, un souffle échappa des lèvres d'Ashley.

« Oh mon Dieu... » murmura-t-elle. Et puis je le vis...

Grand.

Yeux verts émeraude.

Cheveux blonds parfaitement ébouriffés.

Il était là—Ryan Jenkins, le playboy le plus populaire de l'école. Une star du basket et le garçon le plus célèbre de notre classe. Il avait été absent pendant deux semaines, et des rumeurs circulaient sur un gros problème familial. Certains spéculaient même qu'il avait pris l'avion.

« Il est de retour ! » s'écria Ashley en tirant sur mon bras.

Je faillis rire de son enthousiasme. Certes, il était attirant, mais fallait-il vraiment que tout le monde s'extasie ainsi ? Je ne comprenais pas pourquoi les gens l'admiraient autant, compte tenu de sa réputation de briseur de cœurs. Vouloir un garçon est une chose, mais soupirer après quelqu'un qui aime manifestement briser des cœurs me semblait insensé.

Les yeux de Ryan parcouraient la foule, comme s'il cherchait quelque chose. Lorsqu'ils croisèrent les miens, je ressentis un choc de surprise. Son regard était intense, presque perçant, et je sentis mes joues rougir. Il y eut une expression fugace et indéchiffrable dans ses yeux avant qu'il ne détourne rapidement son attention ailleurs. Je laissai échapper un souffle dont je ne savais pas que je le retenais.

« Wow, je vais faire comme si je ne l'avais pas vu te regarder », dit Ashley en me serrant violemment l'épaule.

J'étais abasourdie. « N-Non, que veux-tu dire ? Il ne l'a pas fait. Ça devait être une coïncidence. Pourquoi me regarderait-il ? Je suis probablement la dernière personne qu'il remarquerait dans toute cette école. »

Ashley murmura quelque chose à voix basse—des mots que je ne saisis pas tout à fait, mais je pouvais dire qu'elle ne lâchait pas l'affaire.

Ryan s'avança dans notre direction, ses deux amis le suivant de près. En marchant, il repoussa quelques mèches de cheveux de son front et les glissa derrière son oreille, révélant son visage entier et frappant. Je devais admettre que mes pensées précédentes sur son charme exagéré étaient totalement fausses. Il y avait des hommes séduisants, et puis il y avait Ryan Jenkins.

Il quitta bientôt le couloir, et les bavardages commencèrent à s'estomper.

Enfin.

"On peut y aller maintenant ?" demandai-je à Ashley, qui regardait encore avec envie la sortie du couloir où Ryan avait disparu.

"Ashley !" Je claquai des doigts devant son visage, et elle sursauta légèrement.

"Désolée, quoi ?" murmura-t-elle, secouant sa torpeur.

"Il ne t'a même pas remarquée. Cela devrait suffire à te dire que le bus est déjà parti, et qu'on devra attendre le prochain," lâchai-je.

"Je viens de me faire briser le cœur. Maintenant, je ne peux même plus admirer d'autres gars. C'est tellement injuste," bouda-t-elle.

"Tu es incroyable," dis-je en la traînant vers l'arrêt de bus.

Heureusement, le bus n'était pas encore plein, et nous avons réussi à monter. Nous avons trouvé des sièges et nous nous sommes installées, la conversation entre nous tombant dans un silence tendu.

"J'ai vu comment il te regardait tout à l'heure," dit soudainement Ashley, rompant le silence.

"Attends, quoi ? On en est encore là ?" arquai-je un sourcil.

"Je pense qu'il pourrait t'aimer," dit-elle à voix basse, les yeux grands ouverts d'excitation.

Je réprimai un rire. "Tu plaisantes, n'est-ce pas ? Ce n'est pas parce qu'un gars m'a regardée qu'il m'aime. Il n'a probablement même pas remarqué qu'il m'a regardée."

"Tu vois, tu as admis qu'il t'a regardée," dit Ashley bruyamment, attirant les regards curieux des autres élèves dans le bus.

"Sérieusement, Ash, baisse d'un ton. Je ne veux pas finir sur la liste noire d'Evelyn," chuchotai-je.

Evelyn était la capitaine de l'équipe de pom-pom girls et, selon les rumeurs, elle était la petite amie de Ryan. J'avais rejeté cela comme des commérages, mais étant donné leur proximité fréquente, cela semblait plausible.

"Elle n'est même pas sa petite amie, c'est évident. Regarde juste comment Ryan agit autour d'elle. Comme si elle lui pompait la vie. Cette fille se force tellement sur lui," dit Ashley, l'irritation claire dans sa voix.

"Bon, assez parlé de ça. Ça te dit de traîner un peu avant de rentrer ?" demanda-t-elle, me lançant ce regard innocent auquel je ne pouvais pas résister.

"Je ne peux pas aujourd'hui. Maman m'a dit de rentrer directement après l'école. Elle a dit qu'elle avait quelque chose d'important à me dire," répondis-je.

"Oh," articula-t-elle, mais je pouvais voir qu'elle était mécontente.

"Une autre fois, alors ?"

Je hochai la tête, lui offrant un petit sourire d'excuse. Le reste du trajet en bus se déroula en silence.

Je savais que quelque chose n'allait pas dès que j'ai franchi le seuil de la maison. Une voiture étrange était garée dans l'allée. Au début, je haussai les épaules, supposant que Maman avait peut-être un visiteur. Mais en entrant par la porte d'entrée, un parfum fort et inconnu m'accueillit, se mêlant à l'odeur des biscuits fraîchement cuits.

"Maman ?" appelai-je. Je jetai un coup d'œil autour de moi et remarquai que le salon était plus rangé que d'habitude, avec des fleurs fraîches dans un vase sur la table basse.

J'entendis des bavardages indistincts venant du salon—la voix de Maman et celle d'un homme. Ils discutaient de quelque chose, mais les mots étaient indistincts. Mon cœur commença à battre plus vite alors que je m'approchais du salon. Une fois arrivée, la scène devant moi me coupa le souffle. Maman était avec un homme inconnu, et ils ne faisaient pas que parler. Ils s'embrassaient.

Maman me remarqua immédiatement et se détacha de lui, le visage rougi par un mélange d'embarras et de surprise.

"Tu es là, ma chérie," dit-elle maladroitement.

Mon esprit tourbillonnait de confusion. Que se passait-il ? Maman embrassait un homme. Mon regard se tourna vers l'étranger. Il semblait être dans la quarantaine, avec des cheveux grisonnants soigneusement peignés en arrière et un air distingué.

Mon esprit était en ébullition de questions tandis que je me tournais vers maman.

"Que se passe-t-il ?" demandai-je, essayant de garder ma voix stable.

Maman se leva et s'approcha de moi.

"Je t'ai dit ce matin que j'avais quelque chose d'important à te dire," commença-t-elle, sa voix tremblant légèrement. Elle jeta un coup d'œil rapide à l'homme, qui lui offrit un bref sourire. Je vis les joues de Maman rougir davantage. Mon estomac se noua de dégoût.

Que se passait-il ? Qui était cet homme ?

"Violet..." continua Maman, tendant la main pour glisser une mèche de cheveux derrière mon oreille. "Je voulais te dire cela depuis un moment maintenant." Elle prit une profonde inspiration. "Je vais me marier, Violet. Et cet homme ici présent va devenir ton beau-père."

Senaste Kapitel

Du Kan Tycka Om Detta 😍

Miljardärens Oavsiktliga Äktenskap

Miljardärens Oavsiktliga Äktenskap

9.9k Visningar · Uppdateras · Whispering Willow
Istället för att gifta mig med en motbjudande blinddejt, skulle jag föredra ett snabbt bröllop med en stilig äldre man. Vad jag däremot inte förväntade mig var att denna man jag hastigt gifte mig med skulle visa sig vara inte bara snäll och omtänksam utan också en dold miljardär...
Efter att ha sovit med VD:n

Efter att ha sovit med VD:n

9.5k Visningar · Uppdateras · Robert
Efter att ha blivit förrådd av min pojkvän gick jag till en bar för att dränka mina sorger. Under alkoholens inflytande hamnade jag i säng med en snygg främling. Nästa morgon klädde jag mig hastigt och flydde, bara för att bli chockad när jag kom till kontoret och upptäckte att mannen jag hade sovit med kvällen innan var den nya VD:n...
Styvbroderns Mörka Begär

Styvbroderns Mörka Begär

6.8k Visningar · Uppdateras · Shabs Shabs
Vinter
Han gled sin hand under min klänning, fingrarna snuddade vid min hud när han grep tag i mitt lår och klämde det med tillräcklig kraft för att jag skulle känna varje uns av hans dominans.
Långsamt, medvetet, förde han sin hand uppåt, fingertopparna följde kurvan av mina trosor.
Tyget kändes ömtåligt och skört under hans beröring. Med ett bestämt ryck slet han bort dem, ljudet av rivet tyg fyllde tystnaden.
När han rev bort tyget, var mitt flämtande skarpt, ett ljud av både chock och sårbarhet som eldade på hans känsla av makt. Han log snett, njöt av kontrollen han hade över mig, av hur min kropp ryckte till vid hans beröring.


Zion
Att åtrå henne kändes som ett svek mot allt jag visste var rätt.
Att älska henne verkade trotsa alla moraliska gränser.
Hon utstrålade oskuld och verkade orörbar—för perfekt, för ren för en bristfällig man som jag.
Men jag kunde inte motstå begärets dragningskraft.
Jag tog henne, gjorde henne till min.
Tillsammans ignorerade vi varningarna, följde våra hjärtans obevekliga slag, lyckligt omedvetna om en avgörande sanning:
Kärlek var aldrig menad att vara enkel eller okomplicerad. Och en kärlek så intensiv och förtärande som vår var aldrig menad att uthärda de prövningar som väntade oss.
Söt Kärlek med Min Miljardärmake

Söt Kärlek med Min Miljardärmake

4.4k Visningar · Uppdateras · Sophia
Varning ###Denna berättelse innehåller explicit sexuellt innehåll, grovt språk och potentiellt provocerande scener. Diskretion rekommenderas.###
Efter år av tystnad tillkännagav Elisa plötsligt sin comeback, vilket fick hennes fans att gråta av glädje.
Under en intervju påstod Elisa att hon var singel, vilket skapade en enorm sensation.
Fru Brown skilde sig, och nyheten sköt i höjden på trendlistorna.
Alla vet att Howard Brown är en hänsynslös strateg.
Precis när alla trodde att han skulle slita Elisa i stycken, lämnade ett nyregistrerat konto en kommentar på Elisas personliga konto: "Tangentbord eller durian, vilken vill du se ikväll?"
En Lektion i Magi

En Lektion i Magi

1.4k Visningar · Avslutad · Kit Bryan
En dag hanterar jag griniga småbarn och föräldrar som jobbar för mycket för att faktiskt vara föräldrar, nästa dag vänds mitt liv upp och ner och jag jobbar i en bar för övernaturliga varelser. Jag kanske inte vet hur man blandar drinkar, men märkligt nog verkar de färdigheter som behövs för att hantera olydiga barn fungera tillräckligt bra på vampyrer, varulvar och till och med häxor. Den goda nyheten är att det här jobbet är intressant och hej, min chef kanske är en demon men jag är ganska säker på att under alla de sura minerna är han en riktig mjukis. Den dåliga nyheten är att människor inte ska veta om allt det här magiska och nu är jag magiskt bunden till den här baren tills jag kan övertyga dem om att jag inte kommer att berätta för alla. Eller så dör jag, vilket som kommer först. Tyvärr verkar döden mer och mer sannolik eftersom någon är ute efter mig. Jag vet inte vem eller varför men de är farliga och de har magi. Så jag ska göra mitt bästa för att överleva, och om det innebär att spendera lite extra tid med min skrämmande men snygga chef så får det vara så. Jag ska övertyga honom att lita på mig om det är det sista jag gör.
Perfekt Jävel

Perfekt Jävel

42.6k Visningar · Uppdateras · Mary D. Sant
Han lyfte mina armar och pressade mina händer ovanför mitt huvud. "Säg att du inte låg med honom, för helvete," krävde han genom sammanbitna tänder.

"Stick och brinn, din jävel!" fräste jag tillbaka och försökte slita mig loss.

"Säg det!" morrade han och grep tag om min haka med ena handen.

"Tror du att jag är en slampa?"

"Så det är ett nej?"

"Dra åt helvete!"

"Bra. Det var allt jag behövde höra," sa han och drog upp min svarta topp med ena handen, blottade mina bröst och skickade en våg av adrenalin genom min kropp.

"Vad fan håller du på med?" flämtade jag medan han stirrade på mina bröst med ett nöjt leende.

Han drog ett finger över ett av märkena han lämnat precis under en av mina bröstvårtor.

Den jäveln beundrade märkena han lämnat på mig?

"Linda dina ben runt mig," beordrade han.

Han böjde sig ner tillräckligt för att ta mitt bröst i sin mun och sög hårt på en bröstvårta. Jag bet mig i underläppen för att kväva ett stön när han bet till, vilket fick mig att båga bröstet mot honom.

"Jag kommer att släppa dina händer; våga inte försöka stoppa mig."



Jävel, arrogant och fullständigt oemotståndlig, precis den typen av man Ellie svor att hon aldrig skulle bli involverad med igen. Men när hennes väns bror återvänder till staden, finner hon sig farligt nära att ge efter för sina vildaste begär.

Hon är irriterande, smart, het, fullständigt galen, och hon driver Ethan Morgan till vansinne också.

Vad som började som ett enkelt spel plågar honom nu. Han kan inte få henne ur sitt huvud, men han kommer aldrig att släppa in någon i sitt hjärta igen.

Även om de båda kämpar med all sin kraft mot denna brinnande attraktion, kommer de att kunna stå emot?
Maffians Goda Flicka

Maffians Goda Flicka

3.4k Visningar · Uppdateras · Aflyingwhale
"Innan vi fortsätter med vår affär, finns det lite pappersarbete du behöver skriva under," sa Damon plötsligt. Han tog fram ett papper och sköt det mot Violet.

"Vad är det här?" frågade hon.

"Ett skriftligt avtal för priset på vår affär," svarade Damon. Han sa det så lugnt och likgiltigt, som om han inte köpte en flickas oskuld för en miljon dollar.

Violet svalde hårt och hennes ögon började glida över orden på pappret. Avtalet var ganska självförklarande. Det stod i princip att hon skulle gå med på att sälja sin oskuld för det nämnda priset och att deras underskrifter skulle bekräfta affären. Damon hade redan skrivit under sin del och hennes var tom.

Violet tittade upp och såg Damon räcka henne en penna. Hon hade kommit in i rummet med tanken att dra sig ur, men efter att ha läst dokumentet ändrade hon sig igen. Det var en miljon dollar. Det var mer pengar än hon någonsin skulle kunna se i sitt liv. En natt jämfört med det skulle vara obetydlig. Man skulle till och med kunna argumentera för att det var ett fynd. Så innan hon kunde ändra sig igen, tog Violet pennan från Damons hand och skrev sitt namn på den streckade linjen. Precis när klockan slog midnatt den dagen, hade Violet Rose Carvey just skrivit ett avtal med Damon Van Zandt, djävulen i egen hög person.
Omegan: Bunden till de Fyra

Omegan: Bunden till de Fyra

3.1k Visningar · Avslutad · Cherie Frost
"Så lätt ska du inte komma undan, morotshuvud. Festen har precis börjat," sa Alex. "Du är som en liten plåga... varför dras vi alltid till dig?" frågade Austin.
"Det är jag verkligen," log Alex. Nu var jag fastklämd mellan dem, mitt hjärta slog så snabbt att jag kände att jag skulle svimma.
"Lämna mig ifred!" skrek jag och försökte springa. Men jag var fångad. Innan jag hann reagera, pressade Austin sina läppar mot mina. Mitt sinne exploderade nästan. Jag hade aldrig kysst någon förut.
Jag kände Alex, som stod bakom mig, trycka sin hand under mitt bröst, kupade mitt bröst med sin stora hand medan han stönade. Jag kämpade med all min kraft.
Vad var det som hände? Varför gjorde de så här? Hatade de inte mig?


Stormi, som en gång var en omega som ingen ville ha, fann sig själv i centrum av en berättelse vävd av mångudinnan. Fyra ökända vargar, kända för sina busiga upptåg och hennes mobbare, var bestämda att bli hennes partners.
Smaragdögd Luna

Smaragdögd Luna

6.8k Visningar · Uppdateras · morgan_jo30
Nina hade det perfekta livet. Hon hade en omtänksam pojkvän och vänner som alltid fanns vid hennes sida. Tills en natt när hennes värld rasade samman. Besluten att påbörja en ny resa möts hon av fler frågor än svar. Efter otaliga attacker från främlingar hamnar Nina i en knepig situation. Hennes räddare är någon hon minst anade. Nu måste Nina ta reda på om hon kan uppfylla sitt öde.
Maffiakungens oskyldiga brud

Maffiakungens oskyldiga brud

3.3k Visningar · Avslutad · Snowmoon
Vincent Hastings, den hänsynslöse miljardären och den mest fruktade maffiakungen i New York. Han är chefen, han kan få allt han vill ha, vare sig han gör det med bara händer eller med våld. Precis som när han tvingade Sophie Laurens, yngsta dottern till Albert Laurens, en av de rikaste männen i New York som hade ett avtal med Vincent om att en av hans döttrar skulle gifta sig med honom. Han erbjöd villigt sin yngsta dotter, utan att bry sig om konsekvenserna, utan att bry sig om hur Sophies framtid skulle kunna se ut.