159

Solen hade knappt krupit upp på himlen, men spänningen i packhuset var redan en påtaglig tyngd i luften. Utanför Bavandas rum stod Avynna tyst, med en liten bricka med orörd mat i händerna—frukt, bröd och varmt te som sedan länge hade kallnat.

Hon harklade sig mjukt och vilade en darrande hand mot ...

Logga in och fortsätt läsa