164

Morgonsolen var blek, som om den också hade förlorat tron på världen den lyste över.

Flocken följde sina rutiner, men något var fel – alla kunde känna det. Samtalen var dämpade, blickar dröjde för länge. Krigare vässade sina svärd med nervösa händer. Mödrar samlade sina valpar närmare.

Viskningarn...

Logga in och fortsätt läsa