165

Nästa dag grydde dyster och kall, en tung dimma klamrade sig fast vid jorden som sorgflor.

Flocken rörde sig tyst genom gårdarna, talade endast i viskande toner. Själva luften kändes fel—tjockare, tyngre, med en doft av rädsla.

Loco hade inte sovit. Efter konfrontationen med klonen kvällen innan h...

Logga in och fortsätt läsa