171

Flashback: Selenes Förfall

Selene hade sprungit tills lungorna gav upp.

Träden hade varit tysta vittnen, vinden ett likgiltigt tjut. Hon hade kollapsat på en fläck av förkolnad mossa djupt inne i den norra skogen, gråtande in i sina händer.

Varför var jag inte tillräcklig? Hon tänkte gång på gång...

Logga in och fortsätt läsa