178

Kammaren var tyst.

Ljusen fladdrade försiktigt längs väggarna, deras lågor låga och stadiga. Luften bar på ett subtilt surrande, inte exakt ett ljud, men ett tryck, en vibration, som hjärtslagen hos något uråldrigt som lyssnade i mörkret.

Avynna hade inte rört sig på flera dagar. Hennes andning va...

Logga in och fortsätt läsa