Kapitel 128: Moretti

Hennes skrik ekar nerför korridoren när jag går bort, varje desperat rop skär genom tystnaden och fyller mig med en mörk, fullständig tillfredsställelse. Ljudet av hennes rädsla, hennes smärta—det finns inget sötare. Det är som en symfoni, komponerad bara för mig, varje snyftning och bön en påminnel...

Logga in och fortsätt läsa