KAPITEL 154: BRYTA BUREN

Tältet försvinner bakom mig, dess gyllene ljus långsamt uppslukat av mörkret. Jag vandrar genom en välbekant häckomgärdad stig som leder bort från huvudgräsmattan, förbi en spegeldamm som skimrar med flytande ljus och glassvanar ikväll.

Jag går tillräckligt länge för att repetitionsmiddagen blir en...

Logga in och fortsätt läsa