Kapitel 3 Nyheter från tre dagar sedan

Zacharys läppar var hårt sammanpressade och hans käkar spända.

Winona suckade och kände hur en del av hennes frustration smälte bort. Hon log slugt. "Herr Bailey, om du gillar den här väskan, beställer jag bara en till. Det finns gott om dem, och det tar inte lång tid."

Zacharys tidigare kommentarer hade tydligt träffat en nerv. Hans panna ådror bultade och hans ögon mörknade. Dylan, som stod nära, tog ett försiktigt steg tillbaka.

Fiona, med tårar i ögonen, steg fram. "Fröken Sullivan, det finns ingen anledning att argumentera med Zachary av trots. Om du gillar den här väskan, ger jag den till dig. Häng inte med de där skumma typerna bara för att du är arg. Är det rättvist mot Zachary?"

Fionas smörande var så falskt, inte konstigt att Zachary gillade henne. Winona ignorerade de blandade reaktionerna runt omkring och drog fram ett bankkort. "Om väskan är klar, dra kortet."

Zachary stod där, armarna i kors, och såg bister ut. Detta var inte det obegränsade svarta kortet han hade gett Winona; det var hennes lönekort.

Winonas assistentjobb på Bailey Group betalade endast 45 000 kronor i månaden. Även om denna väska var populär, kostade den fortfarande över 500 000 kronor.

Han ville se hur Winona skulle betala för den.

Försäljningsassistenten, skakande, kastade en blick på Zachary för att se om han skulle stoppa henne. När han inte gjorde det, tog hon Winonas kort och drog det.

Ett ögonblick senare, skrev kvittot ut.

Winona tog väskan och började gå, medan Zacharys ansikte mörknade ännu mer. "Var fick du pengarna ifrån? Gav den där killen dem till dig?"

Winona skrattade nästan åt hans vilda fantasi. Hon hade arbetat nonstop på Bailey Group i över tre år, utan tid att träffa nya män. Den så kallade Joe hon nämnde var bara ett påhittat namn.

Ignorerande Zachary, tog hon en taxi till Rebecca Davis antikaffär.

Rebecca var Winonas bästa vän. När Winona först pratade om skilsmässa, erbjöd Rebecca henne en plats att bo. Men innan Winona kunde flytta, använde Zachary familjen som en ursäkt för att hålla henne kvar.

När Winona anlände, lyste Rebeccas ögon upp och hon hälsade henne entusiastiskt. "Vad har hänt? Kan du flytta in hos mig nu? Har Zachary gått med på det?"

Incidenten i köpcentret hade lämnat Winona utmattad. Hon kollapsade på soffan och pekade svagt på presentboxen.

"Har inte du snart födelsedag? Detta är din present."

När Rebecca såg logotypen på boxen, glittrade hennes ögon och hon snabbt öppnade den. Men när hon såg stilen inuti, sjönk hon. "Vad försöker du säga? Ger du mig en herrväska till min födelsedag, hånar du mig för att jag inte har en pojkvän?"

Winona fnös och vände sig om. "Hitta en pojkvän och ge den till honom. Med denna väska skulle de flesta killar göra vad som helst för dig. Den kostade mig hela 500 000 kronor."

Winona berättade sedan om incidenten i köpcentret med en plågad min.

Rebecca, fortfarande osäker på vad hon skulle göra med väskan, lade undan den för tillfället. Efter att ha hört Winonas berättelse, knöt hon sina nävar i ilska. "Zachary är en sådan skitstövel. Om han gillar Fiona så mycket, nu när hon är tillbaka, borde han inte skynda sig att skilja sig från dig för att vara med henne? Varför drar han ut på det?"

Nu var det Winonas tur att hålla tyst.

Tre dagar tidigare hade Winona just avslutat middagslagningen när hon såg nyheterna om en 'hjälte' som räddade en 'jungfru i nöd'.

En snygg kille med en kall blick gick genom folkmassan och bar bort den skadade dansaren Fiona medan alla tittade med förundran.

Vilken hjärtevärmande historia, vilket perfekt par.

Det skulle ha varit ännu bättre om hjälten inte var hennes man, Zachary.

Hon tog ett djupt andetag, tog tag i skilsmässopappren hon hade gömt på nattduksbordet och gjorde sig redo att gå till sjukhuset.

Samtidigt, utanför operationssalen på sjukhuset, rullades Fiona ut av läkaren.

Zacharys ögon smalnade när han gick fram.

Läkaren, med en mask på, undvek Zacharys blick och talade tveksamt. "Fröken Clark har flera mjukdelskontusioner och en mindre ryggskada. Enligt resultaten kommer hennes dagliga liv inte att påverkas, men..."

Fionas ögon blev röda, och hon grep hårt om lakanet, rädd för läkarens nästa ord.

Läkaren fortsatte, "Jag hörde att hon är dansare. Hon måste vara extra försiktig under återhämtningen. Det finns en chans att det kan påverka hennes karriär."

Fiona, som hade försökt vara stark, kände sig plötsligt svag. Hennes händer skakade lätt, och hennes vanligtvis envisa uttryck såg nu skört och hjälplöst ut som en ömtålig blomma.

Zachary steg fram och bäddade omsorgsfullt om henne. "Vila dig. Läkaren sa bara att det är en möjlighet. Jag ska få de bästa läkarna att hjälpa dig. Det kommer inte att bli några större problem."

Hans ord tröstade inte Fiona. Hon tvingade fram ett leende och avböjde inte men bytte ämne. "Jag ringer Winona senare. Med allt som händer kanske hon missförstår."

Winona? Zachary rynkade lätt på pannan. "Ingen fara. Hon..."

Innan han kunde avsluta kom en hög kvinnlig röst utanför rummet. "Det är okej. Jag missförstår inte."

De två vände sig mot rösten. Winona, klädd i Chanels senaste haute couture-dräkt och bärande en Dior-väska för 300 000 kronor, gick graciöst in. Hennes hela uppenbarelse skrek rikedom.

Nöjd med sin imponerande närvaro, skakade Winona avsiktligt på handleden och avslöjade en Patek Philippe-klocka för 40 miljoner kronor.

Hennes hela outfit var köpt med Zacharys kort. Att klä upp sig verkligen förbättrade ens image. Nu såg hon ut som en rik kvinna som lätt kunde försörja tio gigolos.

Zacharys ögonbryn rynkades tätt. "Vad gör du här? Jag är upptagen. Om det inte är något viktigt, gå."

Winona sneglade på Fiona som låg på sjukhussängen och klickade med tungan. Hon sträckte in handen i fickan för att ta ut skilsmässoavtalet hon hade med sig, snyggt förpackat, och frågade med en röst hon trodde var tyst men som faktiskt var hörbar för alla närvarande. "Var inte så spänd. Jag kommer inte att göra något mot henne. Jag har lite självinsikt, trots allt. Vi är bara ett kontrakt..."

Innan hon kunde avsluta täckte Zachary snabbt hennes mun och hotade med låg röst. "Om du fortsätter prata nonsens, gå tillbaka."

När hon såg ådrorna bulta på handen som täckte hennes mun visste Winona att Zachary var genuint arg. Hon gjorde klokt nog en "okej"-gest men kände sig föraktfull.

Detta skilsmässoavtal var för Fionas skull, men varför agerade Zachary som om han inte ville att Fiona skulle veta? Normalt sett borde han väl skryta om det för Fiona?