Kapitel 225

Leopolds blick flackade till.

Lisbeth.

Det namnet var som en tagg djupt in i hans hjärta – omöjlig att glömma, omöjlig att dra ut. Varje gång han tänkte på henne blev smärtan outhärdlig, och ändå, som en sorts självplågeri, kunde han inte släppa taget. ”Var det inte du som var emot att jag var med...