Kapitel 133: Förvisad

Kapitel 133: Förvisad

Bernard

Nicholas kastade huvudet bakåt och skrattade som en galen man. Han vände blicken mot mig, ögonen glödde i en djup bärnsten. Hans varg var nära ytan men jag visste att han inte skulle göra något. Kedjorna var belagda med silver, om han förvandlades skulle de bara bränn...

Logga in och fortsätt läsa