102.
-HON-
Jag var förvirrad när de skrattade. Jag undrade varför Nefret plötsligt befann sig i vårt rum.
"Vad hände?" frågade jag dem medan jag blinkade som om det skulle hjälpa min hjärna att fungera bättre. Jag satt där obekvämt tills deras skrattattack tog slut.
"Det där var bra," mumlade Nefret m...
Logga in och fortsätt läsa
Kapitel
1. Innan du läser
2. 1.
3. 2.
4. 3.
5. 4.
6. 5.
7. 6.
8. 7.
9. 8.
10. 9.
11. 10.
12. 11.
13. 12.
14. 13.
15. 14.
16. 15.
17. 16.
18. 17.
19. 18.
20. 19.
21. 20.
22. 21.
23. 22.
24. 23.
25. 24.
26. 25.
27. 26.
28. 27.
29. 28.
30. 29.
31. 30.
32. 31.
33. 32.
34. 33.
35. 34.
36. 35.
37. 36.
38. 37.
39. 38.
40. 39.
41. 40.
42. 41.
43. 42.
44. 43.
45. 44.
46. 45.
47. 46.
48. 47.
49. 48.
50. 49.
51. 50.
52. 51.
53. 52.
54. 53.
55. 54.
56. 55.
57. 56.
58. 57.
59. 58.
60. 59.
61. 60.
62. 61.
63. 62.
64. 63.
65. 64.
66. 65.
67. 66.
68. 67.
69. 68.
70. 69.
71. 70.
72. 71.
73. 72.
74. 73.
75. 74.
76. 75.
77. 76.
78. 77.
79. 78.
80. 79.
81. 80.
82. 81.
83. 82.
84. 83.
85. 84.
86. 85.
87. 86.
88. 87.
89. 88.
90. 89.
91. 90.
92. 91.
93. 92.
94. 93.
95. 94.
96. 95.
97. 96.
98. 97.
99. 98.
100. 99.
101. 100.
102. 101.
103. 102.
104. 103.
105. EPILOG
106. Författarens anmärkning
Zooma ut
Zooma in
