29.

-BÅDA KUNGARNA-

Båda kungarna stod och betraktade oss medan tystnaden skrek. Faderns käke spändes när han slutligen steg framför mig. Jag var tyst. Allt förnuft hade lämnat mig för stunden.

Min kind sved innan ljudet av den kraftfulla örfilen tystade tystnaden. Jag knöt näven medan förödmjukelsen ...

Logga in och fortsätt läsa