Epilog
Ett år senare
"Rahul, snälla gå upp... Vad gör du? Det finns så mycket att göra. Vi måste också vara redo." Jag försökte skjuta bort honom från mig eftersom han låg och sov tätt intill mig. Hans arm och ett ben låg över mig. Jag var tvungen att gå upp och hjälpa mamma med alla förberedelser.
Jag t...
Logga in och fortsätt läsa
Kapitel
1. Kapitel 1
2. Kapitel 2
3. Kapitel 3
4. Kapitel 4
5. Kapitel 5
6. Kapitel 6
7. Kapitel 7
8. Kapitel 8
9. Kapitel 9
10. Kapitel 10
11. Kapitel 11
12. Kapitel 12
13. Kapitel 13
14. Kapitel 14
15. Kapitel 15
16. Kapitel 16
17. Kapitel 17
18. Kapitel 18
19. Kapitel 19
20. Kapitel 20
21. Kapitel 21
22. Kapitel 22
23. Kapitel 23
24. Kapitel 24
25. Kapitel 25
26. Kapitel 26
27. Kapitel 27
28. Kapitel 28
29. Kapitel 29
30. Kapitel 30
31. Epilog
32. Bonuskapitel
Zooma ut
Zooma in
