Kapitel 268: Nåd

Det tog inte lång tid att slå ut vakterna och gömma deras kroppar i mitt rum. Vi låste dörren utifrån igen, så även om Adrian eller någon annan kollade, skulle de åtminstone bli lugnade av låset för en liten stund. Korridorerna var helt tomma och det gjorde att min mage knöt sig obehagligt.

Vi pass...

Logga in och fortsätt läsa