CH343

Ren

Jag steg fram, gled---flög framåt och drev mitt svärd rakt genom hans mage.

Hans andning stannade. Ögonen blev stora.

"Jag var redan förbannad långt innan du satte mig i den där dumma klänningen."

För ett ögonblick föll korridoren tyst, bortsett från hans rosslande andetag och det mjuka väsande...

Logga in och fortsätt läsa