Kapitel 141

Julians ton var lika lugn som alltid och visade inte en skymt av känsla.

Men Louisa kunde inte riktigt sätta fingret på det – hon hade bara den där känslan av att han var arg.

Hon öppnade munnen för att säga något, men innan ett enda ord hann komma ut reste han sig och gick därifrån.

En dörr slog...