Kapitel 2
Louisa stannade mitt i steget utan att vända sig om, ovillig att behöva se den där kväljande scenen.
Bredvid dem blev Vivian irriterad när hon såg att han bara hade ögon för Louisa. Hon putade barnsligt. ”George, sa du inte att jag fick representera ditt företag vid påskriften hos Taylor Group i eftermiddag? Jag kom tidigt just för att sätta mig in i ditt projekt. Blir du inte ens lite rörd?”
Sedan kommenderade hon Louisa ohyfsat: ”Fröken Forbes, hämta projekthandlingarna och avtalen.”
Louisas min blev genast iskall.
Hon struntade helt i Vivian och såg rakt på George, med en blick utan minsta värme. ”Du ger mitt projekt till henne?”
Visste han inte hur mycket hon hade offrat för det här projektet?
För en månad sedan, när George ville ro hem Taylor Groups AI-projekt, hade hela marknadsavdelningen mobiliserat men misslyckats.
Till slut hade de kommit och bett henne om hjälp.
Hon hade tagit sig an det utan att tveka.
För att få affären i hamn hade hon druckit tills magen blödde.
När Taylor Groups vd:s mamma blev sjuk och lades in på sjukhus hade Louisa stannat där i tretton dagar i sträck, tagit hand om henne och inte gett sig förrän projektet var säkrat.
Och nu skulle han bara lämna över det till sin lilla älskarinna?
Hon kunde kanske förmå sig att släppa honom, men karriären hon byggt med sina egna händer – det var inget hon tänkte ge upp i första taget.
Georges ansikte mörknade, men i stället för att svara direkt vände han sig till Vivian. ”Vänta utanför.”
”Varför det? Du är vd för The Capulet Group – sen när förklarar du dig för en sekreterare?” gnällde hon.
”Jag sa att du ska vänta utanför.” Hans röst blev mörkare, med en isande skärpa.
Skrämd vågade Vivian inte säga emot. Hon kastade en giftig blick på Louisa innan hon gick.
Till slut var det bara George och Louisa kvar på kontoret.
Han stängde dörren, gick fram till henne och sa med allvarlig ton: ”Missförstå inte. Det finns ingenting mellan mig och Vivian. Hon är arvtagerska i familjen Price, och jag har ett projekt med hennes bror Caden Price, så vi har oundvikligen umgåtts en del på sistone.”
Att vara otrogen var en sak, men att gömma sig bakom affärsförklaringar gjorde det ännu värre.
Trodde han verkligen att han dolde det så bra?
Louisa skrattade kallt och såg upp på honom. ”Om du samarbetar med Price Group räcker det väl att du har med Caden att göra… om du inte menar att han inte vill jobba med dig om du inte underhåller hans syster?”
Georges ton, som nyss mjuknat, hårdnade genast igen. ”Louisa, jag försöker förklara. Måste du vara så sarkastisk?”
Louisa var tyst en stund, sedan nickade hon och sa med lugn röst: ”Okej, vi släpper det för stunden. Men att du ger bort projektet som jag slitit så hårt för att få hem – vad handlar det om?”
George svarade: ”Jag ger det inte till henne. Hennes bror vill att hon ska få lite erfarenhet, och Taylor Group-projektet är redan i princip klart – det enda som återstår är påskriften. Jag låter henne sköta signeringen som en gest mot Caden. Du får fortfarande bonusen. Kan du inte göra det här en gång för The Capulet Group – för oss?”
Han klev närmare, uppenbart med avsikten att omfamna henne som han brukade.
Louisa gled undan, iskallt. Hon hade tänkt ta sig igenom den här månaden i lugn och ro innan de gick skilda vägar.
Men nu...
Hon nickade, och rösten återfick sin välbekanta kyla. ”Visst, jag kan låta henne få den här gången. Eller kanske till och med fler.”
”Vad är det du säger?”
”Skilsmässa. Hon kan få min man också.”
Det här var bättre – då skulle hon inte ens behöva låtsas den sista månaden.
Oväntat blev Georges ansikte helt kallt när han stirrade på henne med skärpt blick. ”Tänk inte ens tanken. Skilsmässa är inget alternativ för oss.”
Hans röst var orubblig, utan minsta tvekan.
Louisa skrattade plötsligt, ett kallt ljud. Ville han ha en foglig fru hemma medan han roade sig med sin älskarinna utanför?
När han hörde skrattet mörknade Georges min ytterligare.
Men när hon inte nämnde skilsmässa igen antog han att hon bara spelade upp sig. Han mjuknade, beredd att blidka henne.
Hon sa plötsligt: ”Jag säger upp mig.”
Orden kom utan att hon tvekade.
George rynkade pannan. Han hade tidigare föreslagit att hon skulle säga upp sig och bli hemmafru på heltid, men hon hade alltid vägrat.
Hon hade föredragit att jonglera både jobbet och hemmet framför att sluta.
Till slut hade han slutat ta upp det.
Och nu pratade hon om att säga upp sig i ett så här avgörande läge?
”Bara på grund av Vivian?” I hans röst fanns en antydan till otålighet. ”Louisa, du är inte den typen som ställer orimliga krav. Sluta prata om att säga upp dig. Så fort jag tar mig igenom den här hektiska perioden tar jag med dig på en resa. Ville du inte alltid åka till Snölandet? Vi kan åka om några dagar, okej?”
Louisa såg på honom, hörde otåligheten i hans röst, och kände plötsligt för att skratta. Ett hjärta kunde ändras så fort.
Utan att säga mer vände hon sig om och gick ut från hans kontor.
Vid två på eftermiddagen fick hon höra att Vivian hade åkt ensam till Taylor Group med projektkontrakten.
George hade tänkt följa med henne men tvingats ställa in på grund av något som dykt upp i sista stund.
Louisa brydde sig inte längre. Om hon ändå släppte taget om George själv – vad spelade ett enda projekt för roll?
Med hjärtat hårt som sten lät hon det bara vara.
Hon packade ihop sina saker och gick innan arbetsdagen var slut.
Hon körde planlöst genom gatorna, såg människor passera, och kände sig märkligt tom inombords, som om hon inte hade någonstans att ta vägen.
Till slut åkte hon hem till sin nära vän Sadie Watson.
Sadie var jurist. Hon hade hjälpt Louisa att skriva skilsmässoavtalet.
Nu, när hon fick höra om Louisas plan att säga upp sig, höll Sadie med med glöd: ”Om du frågar mig borde du ha slutat för länge sen. Vet du vem du är? Ett underbarn från handelshögskolan, ett affärsgeni!
”Om du inte hade gjort den där makalösa dragningen på det där världsberömda toppmötet och kammat hem projektet som alla bolag slogs om – hade Capulet Group ens hunnit börsnoteras på bara några år och nått toppen i branschen?
”Och nu bränner han sina broar? Klipper dina vingar? Låter ett affärsgeni stanna hemma och tvätta hans kläder och laga hans mat? Har han fått vatten i hjärnan eller blivit sparkad av en häst?”
