Kapitel 492

Louisa grep instinktivt tag i handtaget ovanför bildörren för att hålla sig stadig. Först när hon fått ordning på balansen tittade hon ut.

Under den mörkblå himlen kunde hon svagt urskilja konturerna av ändlösa bergskedjor som sträckte sig bort i fjärran.

Vägen under dem var inte mycket mer än spr...