Kapitel 9

George anade att något inte stod rätt till, men inför hennes strålande leende kunde han inte sätta fingret på vad som kändes fel.

Nåja, åtminstone var hon inte arg längre.

"Vart ska du?" frågade han nonchalant.

"Jag har bestämt träff med Sadie och Flora, vi ska gå och shoppa. Jag drar nu."

"Gör det. Köp vad du vill – bry dig inte om att spara pengar."

Louisa skrattade för sig själv. Spara? Självklart skulle hon inte spara – hon drog in honom miljoner varje år. Varför skulle hon snåla så att andra kvinnor kunde spendera?

Hon lämnade huset, satte sig i bilen och körde för att möta sina två väninnor.

Även om de på papperet skulle gå i affärer hade hon en viktigare sak i dag: en anställningsintervju för ett nytt jobb.

När hon kom fram till det bestämda kaféet var Sadie och Flora Young redan där.

De hade beställt något att dricka och satt vid ett runt bord mittemot varandra, med mobilerna i handen, pratade medan de scrollade.

Louisa tog den lediga platsen mellan dem.

Sadie sköt fram en av kaffekopparna mot henne. "Latte, inget socker."

"Du känner mig." Louisa tog av locket och drack en klunk.

När hon såg att de fortfarande var fastklistrade vid sina mobiler frågade hon i förbifarten: "Vad tittar ni på? Har det hänt något i dag?"

Flora höll upp mobilen så Louisa kunde se. "David Foster, svågern till vd:n för Taylor Group, blir stämd av Dreamscape Club."

Louisa stelnade till ett ögonblick. David blev stämd?

Kunde det ha med gårdagskvällens grej att göra?

Hon tog direkt Floras mobil för att läsa mer. Rubriken löd: #Taylor Groups vd:s svåger David Foster stäms av Dreamscape Club för försök till våldtäkt.

Artikeln gav inte många detaljer – ingen beskrivning av händelsen och inget namn på Louisa – bara redaktörens olika spekulationer.

Flora och Sadie, som inte anade att Louisa var den det handlade om, fortsatte att prata om det som om det vore vilket skvaller som helst.

"Vilket jävla svin," fräste Flora. "Jag har hört att han pressat kvinnliga kunder på sexuella tjänster flera gånger. Äntligen är det någon som sätter dit honom."

Sadie nickade. "Svin är vidriga, men om vi ska vara sakliga: när sånt här händer på en klubb och förövaren inte lyckas brukar ställena hålla tyst för att skydda sitt rykte. Varför skulle de göra tvärtom och stämma en kund?"

Flora svarade: "Det är så vanliga klubbar gör. Men Dreamscape Club är ett exklusivt ställe som hör till Tudor Group. Familjen Tudor tillhör eliten i Silverlight City och håller hårt på humanitära principer. De vill väl inte sjunka till samma skumma bakrumsuppgörelser som andra klubbar."

Sadie invände: "Om det är som du säger borde Tudor Group lägga fram hela sanningen. Varför är de så luddiga och gör sig själva sårbara för kritik?"

Flora skakade på huvudet. "Vem vet?"

När Louisa lyssnade kom hon plötsligt ihåg att Dreamscape Club faktiskt ägdes av Tudor Group.

Hon kunde inte riktigt minnas mannens ansikte, men hon mindes hur han kom fram till henne med en aura av enorm makt och hög börd.

Kunde han vara någon ledande person inom Tudor Group?

Hon var just på väg att fråga Flora när Flora råkade kasta en blick åt hennes håll.

När Flora såg Louisas outfit knep hon irriterat i tyget. "Sa jag inte åt dig att ta på dig en söt, avslappnad klänning? Vad är det här du har på dig?"

Louisa försvarade sig: ”Det här är bokstavligen min mest vardagliga outfit, och jag ska på en intervju. Är inte det här passande?”

Flora blev svarslös. ”Älskling, män är visuella varelser, särskilt på en golfklubb. Vi ska inte till Tudor Groups huvudkontor.”

Tudor Groups aktuella lediga tjänster passade inte Louisa – de skulle alla vara under hennes nivå.

Flora hade hört av sin vän Wallace Morgan att Julian behövde en chefssekreterare och inte hade hittat rätt kandidat.

Som det föll sig hade Wallace ordnat så att han skulle spela golf med Julian i dag.

Flora hade dragit i en tjänst, och hon tänkte ta med Louisa direkt till golfbanan.

Hon gav Louisa en skarp blick. ”Jag har använt mitt utseende för att fixa den här chansen åt dig. Sabba inte det, hör du?”

Louisa svarade med gott humör: ”Tack, fröken Young. Jag ska inte låta dina ’looks’ gå till spillo.”

Som tur var var de på ett köpcentrum, så det var enkelt att köpa kläder.

Sedan lät Louisa Flora styla henne.

Till sist valde Flora en cool golfoutfit åt henne – en vit ärmlös topp som satt tätt och framhävde hennes smala, perfekta midja, och en mörkgrå plisserad kjol som visade upp hennes långa, snövita ben.

Hennes långa hår var slarvigt uppsatt i en hästsvans som drogs ut genom baksidan på en keps.

Hon såg frisk och nästan overkligt lätt ut, häpnadsväckande vacker.

Flora viskade till Sadie: ”Titta på vår Louisa – en riktig kameleont. Konstnärlig, professionell, mogen, oskuldsfull – hon behärskar varenda stil perfekt.

”Jag fattar inte om George har blivit blind. Hur skulle den där Vivian ens kunna mäta sig med vår Louisa?”

Sadie gjorde en gest åt henne att sänka rösten.

Men Louisa hade redan hört; hon låtsades bara som ingenting.

Efter att ha betalat lämnade de tre kvinnorna klädbutiken.

Sadie gick tillbaka till sin advokatbyrå, medan Flora och Louisa körde tillsammans till Golden Tee Golf Club.

Louisa tittade gång på gång ner på sin outfit. ”Är du säker på att det här är lämpligt?”

Ju mer hon tittade, desto mer obekväm kände hon sig.

Flora kastade en blick på Louisas lena, sexiga ben medan hon körde. ”Med såna ben dör jag av avund. Män skulle nog göra vad som helst för att vara med dig. Ha lite självförtroende, va?”

Louisa skrattade uppgivet. ”Jag ska på en intervju, inte förföra någon.”

Flora svarade: ”Julian Tudor, tredje sonen i familjen Tudor, societetselit, chef för Tudor Group – han är ju nästan som en myt. Vad skulle det vara för fel med att förföra honom in i en söt liten romans?”

”Sluta!” protesterade Louisa genast. ”Jag är bara intresserad av karriären just nu. Män är inte aktuellt.”

Dessutom – började inte alla romanser sött?

Efter det hon varit med om med George kände Louisa att hon hade genomskådat alla livets illusioner.

Medan de pratade kom de fram till klubbens parkeringsplats.

Flora parkerade bilen och gick arm i arm med Louisa mot entrén.

De två vackra kvinnorna – den ena sval och eterisk, den andra strålande och charmig – drog genast till sig många mäns blickar.

De gick mot platsen där de hade bestämt träff.

När de nådde mitten av golfbanan fick de syn på en lång gestalt som stod i solljuset.