Glömmer min smärta

Avas perspektiv

Det var nästan som om jag kunde höra imaginära klockor.

Helt borta i tankarna när Tabitha hoppade. Höll min klänning med båda händerna skakande.

Genom räckena som stödde balkongen kikade jag och såg Tabithas vanställda kropp.

"Åh nej..."

Hon var redan död.

Det var en syn för ög...

Logga in och fortsätt läsa