Kapitel 212

Fiona

När kaninen sprattlar i mitt grepp börjar jag skratta. Den vill så gärna bli fri att jag släpper den, till Zevs förtret. Han rycker till, som om han vill följa efter det lilla djuret, men innan han hinner ta upp jakten, greppar jag hans ansikte och kysser honom.

"Varför släppte du den?" frågar...

Logga in och fortsätt läsa