Kapitel 42

Fiona

Han följer efter mig.

Utan att titta bakom mig kan jag känna att Ethan är nära. Hans tunga, varma närvaro är omisskännlig och tröstande. Ärligt talat ger det mig styrkan att fortsätta.

Men så fort jag kliver ut ur balsalen, griper en stor hand tag i min arm och drar mig försiktigt åt sidan. Ha...

Logga in och fortsätt läsa