Kapitel tre hundra fyrtioåtta

TIMMONS

När jag äntligen svänger in under carporten har värken i min arm nästan domnat bort. Det var kallt där ute och jorden vi begravde de där jägarna i var nästan frusen, så det var som att gräva genom isklumpar. När vi hade grävt tillräckligt djupt var mina klor redo att spricka och Gios ki...