Kapitel fyra hundra sjuttionio

KODA

När jag ser henne noggrant lägga tillbaka sin skissbok i ryggsäcken, påminns jag om en annan tid. En tid då hon var helt ensam i skogen och hade bränt det mesta av sina saker till aska bara för att hålla sig varm. Det slår mig just då att jag aldrig frågade henne varför hon hamnade i *ju...

Logga in och fortsätt läsa