Kapitel fyra hundra åttiotvå

LIEF

När Pollys telefon ringer och den där skitstöveln Madoc är på linjen, är det nästan deprimerande hur snabbt hon hoppar av mitt knä för att vara till hans förfogande. Så snabbt är jag bortglömd. Kasserad. Kastad åt sidan som gammalt skräp. Som… någon jävla sidogrej som hon inte kan tillåta ...

Logga in och fortsätt läsa