Sista dagen förstås

"Okej, Vincent. Vi pratar imorgon då," sa jag och försökte dölja besvikelsen i min röst.

När han avslutade samtalet, kände jag hur ensamheten omslöt mig. Jag lade mig ner på sängen och kramade mig själv, i ett försök att finna tröst. Varför hade jag accepterat detta kalla och kärlekslösa förhållande...

Logga in och fortsätt läsa