Den längsta natten

Sofias perspektiv:

Tiden splittrades i meningslösa fragment. De sydde ihop mig. Jag kände ingenting. Rengjorde mig. Jag brydde mig inte. Flyttade mig till ett återhämtningsrum. Jag märkte inte vilken våning, vilken korridor, vilket rum. Ingenting spelade någon roll förutom barnet—mitt barn—so...

Logga in och fortsätt läsa