Kapitel 176

Tiden går minut för minut, och jag räknar tyst i mitt hjärta. Å ena sidan är det för att distrahera mig från smärtan, och å andra sidan för att fördriva den hjälplösa och komplicerade tiden. Efter ungefär fem minuter gjorde Nathan äntligen en rörelse. Han stödde långsamt upp sin överkropp. Vid det h...

Logga in och fortsätt läsa