Kapitel 215

"Kevin, är det du?" Telefonen svarades kort därefter, och sedan hördes Jennifers bekanta röst, nu med en brådskande ton. Jennifers röst var fortfarande så bekant, men det märktes tydligt att det fanns en antydan av trötthet och utmattning i hennes röst.

"Jennifer, det är jag, Kevin, jag mår bra nu....

Logga in och fortsätt läsa