Kapitel 174

Det sterila, lysrörsupplysta väntrummet var kvävande, och atmosfären var tjock av spänning. Jag kunde inte sitta still; min fot slog en rastlös rytm på det slitna linoleumgolvet. Timothy satt fortfarande bredvid mig, med käkarna så hårt sammanbitna att jag nästan kunde höra hans tänder gnissla mot v...

Logga in och fortsätt läsa