Kapitel 47

Närmaste sjukhus låg några kilometer bort, och bilfärden kändes som en evighet. Jag kastade ständigt blickar bakåt mot Timothy, orolig för hans tillstånd. Han hade räddat mitt liv, och nu kanske han skulle få betala för det.

Till slut kom vi fram till akutmottagningens ingång och jag satte bilen i ...

Logga in och fortsätt läsa