Kapitel 49

Han är fortfarande tyst. Med en sista blick på honom lämnade jag rummet tyst.

När jag gick nerför sjukhuskorridoren kände jag hur utmattningen återkom med full kraft. Jag hade överskridit så många av mina egna gränser bara under de senaste timmarna. Det gjorde ett av mina problem mer uppenbart:

Ti...

Logga in och fortsätt läsa