28: En oväntad gäst

Knack. Knack. Knack.

Jag muttrade åt ljudet av knackningar på min dörr. Det var alldeles för tidigt för att Sebastian skulle förvänta sig att jag var uppe, och ändå var han här.

"Gå din väg!" ropade jag och täckte huvudet med en mjuk kudde.

"Gå din väg? Är det så du hälsar på din bästa vän?...

Logga in och fortsätt läsa