132

Yaldas skor ekade skarpt över marmorn, varje steg högre än det förra. Hennes steg var målmedvetna, ryggen rak, och även om hjärtat bultade i bröstet som en vild trumma, höll hennes beslutsamhet stadigt. Det fanns inte längre utrymme för tvekan, ingen plats för att svälja det som brann inom henne. Ti...

Logga in och fortsätt läsa