Bok 2 Kapitel 35

Yalda smög tyst in i sovrummet, hon kände sig som om all energi hade runnit ur henne. Ljuset var dämpat, rummet var färgat i mjukt guld och skuggor, men allt hon kände var smärtan som var djup och bitter, och den vred sig någonstans bakom hennes revben. Och faktumet att hon inte kunde beskylla någon...

Logga in och fortsätt läsa