La Princesse et le Démon

La Princesse et le Démon

Chiaro De Luna · Avslutad · 342.6k Ord

1k
Populär
2.8k
Visningar
389
Tillagd
Lägg till i Hylla
Börja Läsa
Dela:facebooktwitterpinterestwhatsappreddit

Introduktion

"Ce que vous aimiez, ma belle dame, ce n'était pas moi, mais une illusion, un mensonge que vous étiez si désireuse de croire." Son sourire ne parvenait pas à ses oreilles alors qu'il la regardait, remarquant la quantité de douleur et de trahison que son visage portait.

"Pouvez-vous dire que vous m'aimez encore ? Le vrai moi, avec toute ma laideur ? Pouvez-vous encore passer outre tout ce que je vous ai fait et dire que vous m'aimez ?" Il cherchait dans ses yeux, espérant y trouver ne serait-ce qu'un fragment d'amour. Mais comme il s'y attendait, il n'y en avait plus, car il avait tout détruit de ses propres mains.

"Et maintenant, que faire ?"

"Maintenant, c'est l'adieu...", dit-il en la posant au sol, "Retournez à votre vie, celle que vous aviez avant moi. Oubliez les beaux mensonges, oubliez les vérités monstrueuses, oubliez-moi et vivez."

Faisant quelques pas en arrière, elle l'observa attentivement, craignant qu'il ne s'agisse que d'un autre piège. Voyant qu'il ne faisait aucun mouvement vers elle, elle se retourna, prête à partir, mais elle sentit sa poigne de fer sur son bras avant d'être tirée dans un baiser désespéré et amer.

Née comme fille illégitime du roi, envoyée vivre parmi les prêtres, Sara avait une vie terne et sans signification, croyant qu'elle était une honte cachée, une page noire dans l'histoire honorable de son père. Mais sa vie fut bouleversée lorsqu'elle décida de chercher des réponses sur sa véritable identité, et elle se retrouva dans un voyage d'amour, de survie, de secrets et de chagrins, surtout lorsqu'elle tomba entre les griffes d'un seigneur démon qui lui dit qu'elle était la plume qui écrirait le reste de l'histoire de leur monde...

Avertissement : Ce livre contient du contenu mature.

Kapitel 1

"Poussez, ma dame."

La brunette effrayée demanda avec urgence, ses mains tremblaient, ses yeux brûlaient de toutes les larmes de désespoir non versées. Elle était connue comme l'une des meilleures sages-femmes du palais royal, mais cet accouchement était le plus difficile auquel elle ait jamais assisté. La dame en travail n'avait pas eu la grossesse la plus saine ni la plus heureuse pour commencer, et en raison des circonstances malheureuses, la dame accompagnée de la jeune sage-femme avait dû supporter les ennuis de déménager d'une résidence à l'autre jusqu'à ce qu'elles se soient finalement installées dans cette petite cabane près de la forêt sombre.

La fille jura à voix basse, ses mèches brunes collant à son front en sueur, elle souhaitait qu'il y ait quelqu'un à proximité pour aider à sauver la dame qu'elle chérissait. Malheureusement, il n'y avait personne d'autre qu'elle, la dame mourante et les hurlements monstrueux des créatures de la nuit.

"Je sais...", murmura la dame d'une voix tremblante, ses quelques mots consommant toute l'énergie qui lui restait.

"Je sais que je ne m'en sortirai pas, Fae, mais c'est bien ainsi. J'ai vécu ma vie pleinement, maintenant c'est le tour de ma fille.", elle s'arrêta pour reprendre son souffle, ses yeux semblaient perdus alors que les larmes coulaient le long de ses tempes. C'était la toute première fois qu'elle pleurait et cela semblait d'une certaine manière apaisant, surtout après avoir vécu si longtemps en tant que la femme puissante qu'elle était.

"Tu dois me promettre, Fae."

"Tout ce que vous voudrez, ma dame." La fille, qui s'était finalement permise de pleurer, voulait rassurer la femme en travail, et elle-même, que tout irait bien, qu'elle survivrait et vivrait pour tenir son bébé dans ses bras, l'élever pour qu'elle devienne non seulement une dame digne comme sa mère, mais aussi une princesse de naissance. Cependant, Fae savait que ce n'était qu'un doux mensonge qu'elle souhaitait croire alors que la vérité amère et impitoyable était le contraire, ce n'était qu'une question de temps, quelques heures au mieux, avant que la bonne dame ne parte pour de bon.

"Promets-moi que tu prendras soin de ma fille. Elle... a déjà tant d'ennemis, et elle en aura plus encore. S'il te plaît, Fae, garde-la en sécurité, et quand le moment sera venu, parle-lui de moi, dis-lui tout et je suis sûre qu'elle fera les bons choix.", La dame s'arrêta, avalant un sanglot qui menaçait de briser sa mince résolution. "Quant à Edard, dis-lui que je lui ai pardonné, dis-lui que ce qui devait arriver est arrivé. Je n'ai jamais compris les choix qu'il a faits. J'avais... tant d'attentes et j'ai demandé tant de choses. C'était injuste de ma part. Dis-lui que je me tiens également responsable de la façon dont les choses se sont terminées, pour moi c'est fini, mais pour lui la vie est encore devant, et il doit prendre soin d'elle, de notre Sara."

"Je le ferai, ma dame.", La dame sourit à la fille nommée Fae, souhaitant pouvoir essuyer ses larmes mais elle n'avait plus la force de bouger. La mort était déjà là avec elles et elle le savait. Néanmoins, mourir n'était pas une chose facile à accepter, même pour quelqu'un qui avait vécu aussi longtemps qu'elle, il y avait encore ce souhait, pour juste un peu plus de temps, voir sa fille, la tenir dans ses bras et l'embrasser, l'appeler par son nom, pour la première et dernière fois.

"Fais-le, Fae.", un gros hoquet échappa des lèvres de la fille une fois qu'elle entendit ces mots, sa main tremblante se resserra sur la lame d'argent. Murmurant de nombreux "désolé" à peine audibles, elle fit glisser le métal tranchant le long du ventre gonflé de la dame.

....

Fae fredonnait une mélodie triste tandis que ses yeux gonflés fixaient le toit en bois. Le bébé, qui était en effet une fille comme sa dame l'avait prédit, dormait paisiblement sur ses genoux, inconsciente de son environnement ni de la manière tragique dont elle était venue au monde. Le cœur de Fae se serra lorsque ses yeux se posèrent sur la vue sanglante du corps sans vie de sa dame, allongée sur les draps ensanglantés avec sa longue coupure verticale sur le ventre. Quelle injustice, pensa-t-elle en se souvenant du temps passé avec la gentille dame. Pour elle mourir dans un endroit si isolé, de manière si douloureuse. Quelle injustice.

Fae soupira, se levant du fauteuil lorsqu'elle remarqua la lumière du soleil filtrant sous la porte, la cabane n'était pas la résidence la plus chic qu'elles avaient eue mais était toujours considérée comme décente, avec un seul défaut, elle n'avait pas de fenêtres, quelque chose que sa dame avait personnellement demandé. Selon elle, la nuit était pleine de maux qui devaient rester invisibles une fois le soleil couché. Pour Fae, c'était juste une autre énigme de sa dame car elle disait rarement quelque chose qui n'était pas également déroutant, la femme était une énigme elle-même, de son apparence unique à sa présence puissante.

Sortant les langes propres, Fae enveloppa soigneusement le petit bébé dans leur douceur, tout en admirant ses traits uniques. Même pour un nouveau-né, elle était très belle, avec des cheveux argentés et une peau claire, tout comme sa mère. Cependant, elle avait une tache de naissance brunâtre très particulière dans le bas du dos, celle que seuls les membres de la dynastie Yoren possédaient, prouvant que le bébé Sara n'était autre que la fille du roi Edard Yoren.

Une fois le bébé bien emmailloté, Fae changea sa robe ensanglantée pour une simple robe grise, la plus simple qu'elle possédait, car elle ne pouvait se permettre d'attirer l'attention ni de paraître coûteuse. Non pas par pauvreté, mais parce qu'elle ne voulait pas attirer l'attention indésirable et risquer la sécurité de la petite. Enfilant une cape sombre par-dessus, elle embrassa le front de sa dame avant de quitter la cabane, promettant de veiller sur la petite fille et de la protéger même au prix de sa vie...

Après quelques heures de chevauchée ininterrompue, elle arriva à la porte arrière du château. Contre toute attente, on lui permit immédiatement l'accès aux cours royales une fois son identité vérifiée. Étrange, pensa-t-elle, alors que deux gardes lui demandaient de les suivre, car le roi l'attendait...

"Il est temps de rencontrer ton père, j'espère que tu ne le détesteras pas autant que moi." murmura Fae au bébé endormi tout en marchant dans les couloirs dorés derrière les gardes en direction du bureau privé du roi. Elle était en effet épuisée et émotionnellement vidée. Cependant, une forte détermination la poussait à continuer de marcher, car elle avait fait une promesse et elle avait l'intention de la tenir.

En entrant dans la pièce faiblement éclairée, les portes se fermèrent immédiatement derrière elle. Une forte odeur d'alcool la fit grimacer. Cherchant la pièce des yeux, elle aperçut le visage triste du roi, assis sans élégance sur une grande chaise près de la fenêtre avec un verre à la main. Il ne lui jeta qu'un coup d'œil et ses yeux se remplirent de larmes de culpabilité.

"Elle est morte ?"

"Oui", répondit Fae tristement, sans ajouter de titres. Elle était trop fatiguée et blessée pour s'embarrasser de politesses avec l'homme qu'elle tenait pour responsable de la mort de sa dame, et trop amère pour se soucier de son statut ou du sien.

"Je l'ai vue en rêve hier..." Le roi déglutit, essayant d'avaler sa culpabilité et son amertume, "Ça a été douloureux ?"

"Très."

"Qu'est-ce que c'est ?"

"C'est une fille. Elle l'a appelée Sara, elle ressemble à Ma Dame, mais elle a votre tache de naissance. Votre Majesté, je vous en supplie, regardez-la." La voix de Fae était désespérée, mettant de côté son propre avis, elle tenta de percer le crâne épais du roi car c'était dans l'intérêt de Sara d'être reconnue par son père.

"Je n'ai pas besoin de cette marque pour savoir qu'elle est à moi ; je n'ai jamais douté d'Historia." Le roi soupira, vaincu, tandis que son cœur pleurait la mort de son amante.

Fae resta stupéfaite quelques secondes avant que ses yeux ne s'illuminent de colère qu'elle essaya de contenir et de dissimuler. Jamais douté d'elle ? Alors pourquoi l'a-t-il accusée de le trahir ? Pourquoi n'a-t-il pas pris la peine de la protéger ? De la garder près de lui ? Fae n'avait passé que quelques mois avec la dame aux cheveux d'argent mais elle en était venue à l'aimer et à la respecter profondément, et penser qu'il n'y avait même pas de raison derrière les souffrances de sa dame ne faisait qu'augmenter sa colère et son mépris envers l'excuse égoïste de roi assis devant elle.

Le roi se leva, avançant lentement vers la jeune sage-femme, chaque pas semblait être une lourde corvée, il prit gentiment son bébé dans ses bras, les larmes qu'il retenait se libérèrent, coulant sur son visage beau tandis qu'il remarquait la ressemblance frappante entre elle et sa mère, Historia, la seule femme qu'il ait jamais aimée.

Voyant l'état du roi et la manière aimante dont il regardait sa fille, l'esprit troublé de Fae se détendit légèrement, s'accrochant à l'espoir que le roi, malgré tous ses défauts, avait encore du bon en lui pour reconnaître la fille pour laquelle sa dame était morte, l'aimer et veiller sur elle. Mais avant qu'elle ne puisse se réveiller de son doux rêve éveillé, une lame la poignarda dans le dos tandis qu'une main étouffait ses cris de douleur alors que de nombreux autres coups de couteau suivaient. Elle ne put se retourner pour voir celui qui tenait la lame, pas qu'elle essayât, car elle savait que le véritable assassin se tenait juste en face d'elle, avec le bébé dans ses bras et un regard coupable sur son visage.

Senaste Kapitel

Du Kan Tycka Om Detta 😍

Efter att ha sovit med VD:n

Efter att ha sovit med VD:n

10.2k Visningar · Uppdateras · Robert
Efter att ha blivit förrådd av min pojkvän gick jag till en bar för att dränka mina sorger. Under alkoholens inflytande hamnade jag i säng med en snygg främling. Nästa morgon klädde jag mig hastigt och flydde, bara för att bli chockad när jag kom till kontoret och upptäckte att mannen jag hade sovit med kvällen innan var den nya VD:n...
Miljardärens Oavsiktliga Äktenskap

Miljardärens Oavsiktliga Äktenskap

10.1k Visningar · Uppdateras · Whispering Willow
Istället för att gifta mig med en motbjudande blinddejt, skulle jag föredra ett snabbt bröllop med en stilig äldre man. Vad jag däremot inte förväntade mig var att denna man jag hastigt gifte mig med skulle visa sig vara inte bara snäll och omtänksam utan också en dold miljardär...
Styvbroderns Mörka Begär

Styvbroderns Mörka Begär

6.8k Visningar · Uppdateras · Shabs Shabs
Vinter
Han gled sin hand under min klänning, fingrarna snuddade vid min hud när han grep tag i mitt lår och klämde det med tillräcklig kraft för att jag skulle känna varje uns av hans dominans.
Långsamt, medvetet, förde han sin hand uppåt, fingertopparna följde kurvan av mina trosor.
Tyget kändes ömtåligt och skört under hans beröring. Med ett bestämt ryck slet han bort dem, ljudet av rivet tyg fyllde tystnaden.
När han rev bort tyget, var mitt flämtande skarpt, ett ljud av både chock och sårbarhet som eldade på hans känsla av makt. Han log snett, njöt av kontrollen han hade över mig, av hur min kropp ryckte till vid hans beröring.


Zion
Att åtrå henne kändes som ett svek mot allt jag visste var rätt.
Att älska henne verkade trotsa alla moraliska gränser.
Hon utstrålade oskuld och verkade orörbar—för perfekt, för ren för en bristfällig man som jag.
Men jag kunde inte motstå begärets dragningskraft.
Jag tog henne, gjorde henne till min.
Tillsammans ignorerade vi varningarna, följde våra hjärtans obevekliga slag, lyckligt omedvetna om en avgörande sanning:
Kärlek var aldrig menad att vara enkel eller okomplicerad. Och en kärlek så intensiv och förtärande som vår var aldrig menad att uthärda de prövningar som väntade oss.
Söt Kärlek med Min Miljardärmake

Söt Kärlek med Min Miljardärmake

4.5k Visningar · Uppdateras · Sophia
Varning ###Denna berättelse innehåller explicit sexuellt innehåll, grovt språk och potentiellt provocerande scener. Diskretion rekommenderas.###
Efter år av tystnad tillkännagav Elisa plötsligt sin comeback, vilket fick hennes fans att gråta av glädje.
Under en intervju påstod Elisa att hon var singel, vilket skapade en enorm sensation.
Fru Brown skilde sig, och nyheten sköt i höjden på trendlistorna.
Alla vet att Howard Brown är en hänsynslös strateg.
Precis när alla trodde att han skulle slita Elisa i stycken, lämnade ett nyregistrerat konto en kommentar på Elisas personliga konto: "Tangentbord eller durian, vilken vill du se ikväll?"
En Lektion i Magi

En Lektion i Magi

1.4k Visningar · Avslutad · Kit Bryan
En dag hanterar jag griniga småbarn och föräldrar som jobbar för mycket för att faktiskt vara föräldrar, nästa dag vänds mitt liv upp och ner och jag jobbar i en bar för övernaturliga varelser. Jag kanske inte vet hur man blandar drinkar, men märkligt nog verkar de färdigheter som behövs för att hantera olydiga barn fungera tillräckligt bra på vampyrer, varulvar och till och med häxor. Den goda nyheten är att det här jobbet är intressant och hej, min chef kanske är en demon men jag är ganska säker på att under alla de sura minerna är han en riktig mjukis. Den dåliga nyheten är att människor inte ska veta om allt det här magiska och nu är jag magiskt bunden till den här baren tills jag kan övertyga dem om att jag inte kommer att berätta för alla. Eller så dör jag, vilket som kommer först. Tyvärr verkar döden mer och mer sannolik eftersom någon är ute efter mig. Jag vet inte vem eller varför men de är farliga och de har magi. Så jag ska göra mitt bästa för att överleva, och om det innebär att spendera lite extra tid med min skrämmande men snygga chef så får det vara så. Jag ska övertyga honom att lita på mig om det är det sista jag gör.
Perfekt Jävel

Perfekt Jävel

42.8k Visningar · Uppdateras · Mary D. Sant
Han lyfte mina armar och pressade mina händer ovanför mitt huvud. "Säg att du inte låg med honom, för helvete," krävde han genom sammanbitna tänder.

"Stick och brinn, din jävel!" fräste jag tillbaka och försökte slita mig loss.

"Säg det!" morrade han och grep tag om min haka med ena handen.

"Tror du att jag är en slampa?"

"Så det är ett nej?"

"Dra åt helvete!"

"Bra. Det var allt jag behövde höra," sa han och drog upp min svarta topp med ena handen, blottade mina bröst och skickade en våg av adrenalin genom min kropp.

"Vad fan håller du på med?" flämtade jag medan han stirrade på mina bröst med ett nöjt leende.

Han drog ett finger över ett av märkena han lämnat precis under en av mina bröstvårtor.

Den jäveln beundrade märkena han lämnat på mig?

"Linda dina ben runt mig," beordrade han.

Han böjde sig ner tillräckligt för att ta mitt bröst i sin mun och sög hårt på en bröstvårta. Jag bet mig i underläppen för att kväva ett stön när han bet till, vilket fick mig att båga bröstet mot honom.

"Jag kommer att släppa dina händer; våga inte försöka stoppa mig."



Jävel, arrogant och fullständigt oemotståndlig, precis den typen av man Ellie svor att hon aldrig skulle bli involverad med igen. Men när hennes väns bror återvänder till staden, finner hon sig farligt nära att ge efter för sina vildaste begär.

Hon är irriterande, smart, het, fullständigt galen, och hon driver Ethan Morgan till vansinne också.

Vad som började som ett enkelt spel plågar honom nu. Han kan inte få henne ur sitt huvud, men han kommer aldrig att släppa in någon i sitt hjärta igen.

Även om de båda kämpar med all sin kraft mot denna brinnande attraktion, kommer de att kunna stå emot?
Maffians Goda Flicka

Maffians Goda Flicka

3.5k Visningar · Uppdateras · Aflyingwhale
"Innan vi fortsätter med vår affär, finns det lite pappersarbete du behöver skriva under," sa Damon plötsligt. Han tog fram ett papper och sköt det mot Violet.

"Vad är det här?" frågade hon.

"Ett skriftligt avtal för priset på vår affär," svarade Damon. Han sa det så lugnt och likgiltigt, som om han inte köpte en flickas oskuld för en miljon dollar.

Violet svalde hårt och hennes ögon började glida över orden på pappret. Avtalet var ganska självförklarande. Det stod i princip att hon skulle gå med på att sälja sin oskuld för det nämnda priset och att deras underskrifter skulle bekräfta affären. Damon hade redan skrivit under sin del och hennes var tom.

Violet tittade upp och såg Damon räcka henne en penna. Hon hade kommit in i rummet med tanken att dra sig ur, men efter att ha läst dokumentet ändrade hon sig igen. Det var en miljon dollar. Det var mer pengar än hon någonsin skulle kunna se i sitt liv. En natt jämfört med det skulle vara obetydlig. Man skulle till och med kunna argumentera för att det var ett fynd. Så innan hon kunde ändra sig igen, tog Violet pennan från Damons hand och skrev sitt namn på den streckade linjen. Precis när klockan slog midnatt den dagen, hade Violet Rose Carvey just skrivit ett avtal med Damon Van Zandt, djävulen i egen hög person.
Smaragdögd Luna

Smaragdögd Luna

6.8k Visningar · Uppdateras · morgan_jo30
Nina hade det perfekta livet. Hon hade en omtänksam pojkvän och vänner som alltid fanns vid hennes sida. Tills en natt när hennes värld rasade samman. Besluten att påbörja en ny resa möts hon av fler frågor än svar. Efter otaliga attacker från främlingar hamnar Nina i en knepig situation. Hennes räddare är någon hon minst anade. Nu måste Nina ta reda på om hon kan uppfylla sitt öde.
Lycanen och hans ängel

Lycanen och hans ängel

1k Visningar · Avslutad · Liz Barnet
•Moget Innehåll•

Lykanprinsen Kaden Moretti är känd för sin hänsynslöshet och grymhet, men det är tills en dag när han hittar den skadade ängeln i skogen – Isabelle Morgan som påstås vara hans partner.

Fångad och bortkopplad från civilisationen hela sitt liv, vet Isabelle ingenting om världen. På sin flykt från sina ondskefulla fångvaktare, finner hon sig själv utsatt för en ny men farlig värld och värst av allt, hon vet inte sin destination. Räddad av den stilige lykanprinsen och under hans vård, förlitar hon sig för första gången i sitt liv på någon annan. Men hon vet inte att han är hennes partner, och hon förstår inte bandet mellan partners.

En skönhet, blyg och rädd för till och med de minsta sakerna, skör som en blomblad, finner Kaden sig själv släppa sin hårda yttre för flickan som verkar ha landat i hans armar från himlen själv. Men Isabelles fångvaktare kommer inte att sluta jaga henne, vad kommer att hända när djävlarna börjar jaga dem? Kommer Kaden att kunna rädda sin ängel?
Maffiakungens oskyldiga brud

Maffiakungens oskyldiga brud

3.3k Visningar · Avslutad · Snowmoon
Vincent Hastings, den hänsynslöse miljardären och den mest fruktade maffiakungen i New York. Han är chefen, han kan få allt han vill ha, vare sig han gör det med bara händer eller med våld. Precis som när han tvingade Sophie Laurens, yngsta dottern till Albert Laurens, en av de rikaste männen i New York som hade ett avtal med Vincent om att en av hans döttrar skulle gifta sig med honom. Han erbjöd villigt sin yngsta dotter, utan att bry sig om konsekvenserna, utan att bry sig om hur Sophies framtid skulle kunna se ut.