Kapitel 145

Raven

Lädret på sätet under mig var värt mer än de flesta människors månadshyra, men Garrett kunde inte sluta skruva på sig som ett barn som just kommit undan med snatteri.

"Fröken Martinez, jag—jag kan inte tacka er nog." Hans händer kramade ratten som om den var det enda som höll honom förankrad...

Logga in och fortsätt läsa