Kapitel 158

Raven

Solljuset var stötande. Det var min första sammanhängande tanke när medvetandet drog mig tillbaka från den välsignade medvetslösheten. Varför var det solljus? Varför var mitt rum så ljust? Vilken sadist hade öppnat mina gardiner?

Sedan hörde jag rösterna.

Manliga. Flera. Nere på bottenvånin...

Logga in och fortsätt läsa