Kapitel 221

Raven

Det enda ordet skar genom rummet som en kniv. All konversation upphörde.

Jag behöll Mariannes tomma leende, men min puls ökade. Enligt min erfarenhet följdes dock aldrig av goda nyheter. Och att döma av hur Kirurgens käke hade spänts, skulle vad som än kom härnäst bli dyrt.

Eller omöjligt...

Logga in och fortsätt läsa