Kapitel 8

"Zach, jag förstår att du hade det svårt när du växte upp och tro mig, jag förstår viljan att hämnas, men ibland är den bästa hämnden att bli bättre än din fiende och det gjorde du. Du blev större och starkare, och min bror valde dig till sin Beta. Var är de som plågade dig nu? Din familj och min är de rikaste i denna flock, men vi behandlar ändå andra som jämlikar. Du bekämpar inte ondska med ondska för då vinner ingen.

Du visar vänlighet även när allt du vill göra är att slå ett hål genom deras bröst." Han skrattade och det lättade upp en del av spänningen. När skrattet dog ut fortsatte jag prata. "Titta, om du skulle bli min partner, kommer jag inte att avvisa dig direkt, men du måste visa mig att du är kapabel att vara en bra partner. Jag vill inte ha någon som jag alltid måste undra om du verkligen är där du säger att du är eller om du verkligen är med min bror och dina vänner eller ute och ligger med någon annan varghona. Jag måste kunna lita på att när du lämnar vårt hus, om vi är partners, att jag inte har något att oroa mig för."

"Jag förstår vad du säger, Freya. Jag kommer att jobba på att bli en bättre person från och med nu, inte bara för min partner, utan för flocken och mig själv."

"Okej, det låter bra, men eftersom du har stört min träningstid, kommer du att vara min sparringpartner imorgon."

"Åh, det är inte rättvist, Freya. Jag trodde att du skulle sparra med din bror imorgon? Han är den enda som kan hålla ditt tempo, och även han lyckas knappt landa några slag på dig. Om du var född som man, skulle du nog vara nästa Alfa istället för din bror, även om han är äldre."

"Du menar om jag var född först. Kön spelar ingen roll och det vet du, Zach. Om jag var äldst skulle jag ha varit nästa i tur att ta över, men ärligt talat tror jag inte att jag skulle vilja vara Alfa. Jag är mer intresserad av att kunna hjälpa flocken på alla områden. Om jag var Alfa skulle jag inte kunna göra alla de saker jag vill göra. Det är för mycket politik och pappersarbete för mig i att vara Alfa. Hur som helst, skärp dig, buttercup. Jag föreslår att du går hem och äter middag och sedan får en god natts sömn. Kom inte för sent."

Vi reser oss båda upp och går till packhuset för middag. Senare den kvällen, när jag ligger i min säng, börjar jag tänka på samtalet jag hade med Zach. Jag erkänner att anledningen till att jag sa att jag skulle avvisa honom om vi var partners är att jag vet att vi inte är partners. Min partner är Alexander och jag vet att det mer än troligt bara var en dröm men av någon okänd anledning kan jag inte skaka av mig, jag tror att det är mer än en dröm. Jag tittar på min telefon när jag hör pinget som signalerar att jag har fått ett nytt sms. Efter att ha tittat på skärmen ser jag att det är Renee som smsar och frågar om jag ska ut med henne ikväll. Har hon glömt att vi har träning varje dag förutom på helgerna? Detta är exakt det beteende jag pratar om med henne. Hon tar inte träningen eller något annat på allvar förutom att festa. Snabbt smsar jag tillbaka och säger att jag ska gå och lägga mig och att hon borde göra detsamma eftersom vi har träning på morgonen. Efter att ha skickat sms:et, sätter jag min telefon på stör ej och stänger ögonen och somnar.

Mina ögon öppnas till samma vackra scen och jag går över till vattnet och sätter mig på gräset. Jag sätter fötterna i vattnet och ser fiskarna och några sköldpaddor simma förbi snabbt och jag ler. Självklart hoppas jag att få se Alexander igen men om han inte kommer är det här fortfarande en vacker dröm. Månen är full och hög och det är en lätt bris som bär blommornas doft på vinden. Jag drar upp fötterna ur vattnet och lägger mig på gräset och tittar upp på stjärnorna och månen. Sceneriet gör mig så avslappnad och det är så fridfullt. Jag stänger ögonen, andas in luften och den mest utsökta doften fångar mig. Det är Alexander.