Kapitel 235

Kylan

Jag behövde gå ut och gå. Om jag stannade en sekund till i rummet skulle jag säga något jag inte kunde ta tillbaka. Eller värre—jag skulle snäsa åt henne…

Min Violet…

Fergus såg mig i ögonen och fick mig att lova att jag aldrig skulle höja rösten åt henne, och jag kunde inte bryta det lö...

Logga in och fortsätt läsa