Kapitel 242

Violet

Så snart dörren slog igen bakom oss, var vi tillbaka i det trånga utrymmet i tornet. Av någon anledning kände jag mig lättare... bättre. Kanske var det för att jag hade gjort det jag kom hit för att göra, eller kanske för att det gick bättre än jag förväntat mig.

Att tala upp hade alltid var...

Logga in och fortsätt läsa