Kapitel 319

Violet

Lilla Violets skratt var så högt att vi kunde höra det genom vinden, men jag kunde knappt tro att det verkligen var jag. Visst, livet med mamma och pappa var mycket bättre, men även då mindes jag knappt att jag någonsin varit lycklig.

Men det där skrattet...

Det var ren glädje.

"Låt o...

Logga in och fortsätt läsa