Kapitel 6

Damien POV

Jag vill riva av deras huvuden. När beta Daniel beordrar sina syskon morrar jag. "Tyvärr, beta Daniel, men dina syskon kommer båda att komma till min flock. Eftersom de är parade med min gamma och delta." Jag korsar armarna över bröstet. Han är inte en svag varg, det kan jag se, men jag vet att jag är starkare. "Förlåt, alfa, men Kari kan inte. Jag är säker på att när far vet att Kade är parad med din..." han stannar och väntar på svaret. "gamma" fyller James i. "gamma, kommer han att vara mer än glad att låta honom gå. hans tillstånd att göra valpar med en så stark flock." "Och om inga valpar kan fås?" säger jag och höjer ögonbrynet. Jag får en känsla av att denna flock bara handlar om makt. Och jag gillar det inte. "Vilken honvarg får inte en valp under sin löpperiod?" frågar beta Daniel allvarligt. "Den manliga sorten, Dan. Jag har sagt till dig att jag är parad med en man. Och jag kommer inte att avvisa honom, jag har redan accepterat honom." säger Kade stolt. "NEJ! Du vet reglerna, fixa detta nu och låt oss åka hem. KARI NU!" skriker beta Daniel och väntar på att de ska lyda.

I det ögonblicket länkar Brendon mig "Låt dem gå tillbaka och låtsas att de avvisade sina par, men vet att de kommer att lämna med oss." Jag nickar. "Du väntar här, beta Daniel, jag skickar ut dina syskon efter att vi har tagit hand om detta." Beta Daniel nickar och korsar armarna över bröstet. När dörren stängs vänder Damien sig till alla. Han tar ett papper och en penna och skriver. Okej, här är planen: Kade kommer att säga, Jag Kade William Winters avvisar dig James Wyatt Storm som min par och du Kari kommer att säga, Jag Kari Winters avvisar dig Zane Allen Storm. Sedan ylar ni alla i smärta, det kommer att göra ont men det är inte en riktig avvisning eftersom ni inte säger titlar eller rätt namn. Detta kommer att hålla freden och er säkra tills vi lämnar och ni båda kommer att följa med oss. Om ni känner att ni behöver ut innan det är dags, säg "varför är alla frukostflingor gamla?" Och vi kommer att smyga er av flockens område tillbaka till vår flock. Nicka om ni alla håller med.

Det är en smart plan, jag kan se att alfa godkänner men är också orolig. Tvillingarna tittar runt i rummet med tårar som redan rinner nerför deras ansikten och kysser sina par en sista gång. "Jag Kade William Winters avvisar dig James Wyatt Storm som min par." Båda ylar i smärta och håller varandras händer. Jag önskar att vi inte behövde göra detta men smärtan måste vara verklig. Karis mjuka röst hörs genom rummet "Jag Kari Anne Winters avvisar dig Zane Allen Storm som min par." Hon faller till marken i smärta när dörren slås upp. Beta Daniel plockar upp sin syster och knuffar sin bror. Han tittar på mig och säger "Jag hoppas att detta kan stanna mellan oss." Och han är borta.

Vad i hela friden? detta är bara dag ett. detta kommer att bli en lång, lång resa, det känner jag. "Okej, vad är planen?" frågar jag och tittar runt på alla. James och Zane verkar vara i helvetet. De sitter på knä i allrummet med tårar strömmande nerför deras ansikten. "Jag vet att det gör ont, men det är bara tillfälligt och det kommer att hålla era par säkra. Kom ihåg att det inte var en riktig avvisning." De tittar upp på mig med hopp i ögonen och nickar.

"Jag föreslår att vi alla får lite sömn. Imorgon börjar en lång månad av att hitta information och hitta ett sätt att rädda era kamrater," säger alfa Jackson. Med det går vi alla till sängs.

När jag vaknar av mitt alarm har jag inga höga förväntningar på att dagen kommer att bli bra. Jag kastar av mig täcket för att gå upp och duscha. Jag vill få den här dagen överstökad, men först är det alfa-mötet, åh vad roligt. Alfa Anderson vill sätta upp en plan för att optimera vår tid här och vill att träningen ska börja imorgon. Med tanke på att alfa- och Luna-ceremonin är ikväll måste vi få detta gjort tidigt så att alfa Samuel har tillräckligt med tid att förbereda sig för ikväll. När jag går ut ur rummet för att gå till badrummet för att duscha känner jag doften av regn och färskt gräs med kryddan från min far, det är så starkt att mina knän blir svaga. Jag bestämmer mig för att jag vill se bra ut när jag spårar min partner och går för att duscha. När jag når dörren öppnas den och Brendon står på andra sidan. Den där ljuvliga doften kommer från honom. Jag ser mig omkring och ser ingen, så jag trycker honom tillbaka in i badrummet och stänger dörren med foten. Jag sträcker mig bakom och låser den. När jag tittar på Brendon ser jag vattendroppar rinna nerför hans bara bröstkorg. Jag sträcker ut handen och följer dropparnas väg med mitt finger och stönar när jag känner de gnistor dansa längs mina fingertoppar. Brendon stänger ögonen och stönar vid min beröring. I en blixt har han mig pressad mot dörren och morrar i mitt öra

"MIN!!" Jag blir genast hård när jag drar honom till mig och pressar mina läppar mot hans.

När vi drar oss isär är vi båda andfådda. Mina händer på hans höfter drar honom mot mig och jag gnider mig mot honom. "Så mycket som jag vill fortsätta måste vi vara smarta här. Vi kan inte lukta som varandra tills vi kommer hem. Ingen mer beröring, inga markeringar," säger jag och önskar att detta inte var verkligheten. Brendon gnäller och nickar, vetande att detta är vad vi måste göra. Vi har ett uppdrag här och vi kan inte bli utkastade ur territoriet än. Med all passion och kärlek vi har för varandra ger vi varandra en sista kyss, fyller varandra för sista gången. När vi drar oss isär vilar jag min panna mot hans. "Tills nästa gång min älskling," viskar jag. "Nästa gång kommer jag inte att låta dig gå," säger han, hans ögon fulla av löften och lustar, mina knän blir svaga.

Alfa-mötet var som man kunde förvänta sig. Prat om vem de tränade, hur de tränade och vem av oss som ska övervaka vilka rangordningar och klasser. Men jag hade märkt att det inte finns några varghonor på listan. "Varför tränar inga varghonor? Om jag får fråga?" undrar jag och tittar på alfan. "Normalt skulle jag inte svara på en så dum fråga. Men eftersom du är här för att hjälpa ska jag svara," säger han och blänger på mig. "Varghonor är svaga som du vet, så varför slösa tid och arbetskraft på dem." Min far, som känner mig väl, lade en hand på min axel och lät mig veta att det inte är rätt tid eller plats. Medan alfan spyr ur sig sina dumheter känner jag doften av persikor och grädde tillsammans med kryddnejlikedoften av alfa Anderson, jag är förvirrad över varför jag känner detta, jag har redan hittat min partner och han luktar som regn och färskt gräs, vilket påminner mig om nattlöpningar på våren.

Men den här nya doften driver Drake till vansinne. Han vill att jag ska följa den men jag kan inte lämna det här dumma mötet. Det tog två timmar innan den där dumma alfahanen gick med på en träningsplan. Och varför, kanske du undrar? Det visade sig att han vägrade låta min syster träna några av de yngre valparna och ingen honvarg får träna hans män. Så vi var tvungna att slå ihop klasserna vilket gjorde dem större än vi önskade, så vi behövde mer tid med varje klass och var tvungna att göra om tiderna och dagarna för varje klass så att alla får samma träning.

När jag går tillbaka in i gäststugan är min mamma i ett uppror. "Mamma, vad är det som är fel?" frågar jag och hon stannar och vänder sig mot mig med en ilsk blick. "Du berättar för mig varför min dotter, en av de bästa krigarna i sin åldersgrupp, inte kan träna de för-varg valparna?" hon kräver. "Hon är så upprörd när den där dumma betan kom för att se till att hon visste att hon inte skulle sätta sin fot på träningsområdet." morrar hon. "Den där bananslukaren. Jag skulle prata med Alex, Jenny och Jordan själv. Den här dumma flocken tror att alla honvargar är svaga och vägrar låta dem träna eller vara tränare." Jag är så arg att jag nästan säger upp ditt isglasshål, vi drar, men jag vet att vi behöver vara här. Det har gått rykten om att de går in som vänliga och vill ha allianser och mördar alfahanar, tar deras land och flockar. Det ryktas också att de utplånade månbjörnflocken. Lämnar hela vargvärlden utan sina sanna ledare. Det sägs att alfahanen i månbjörnflocken var mångudinnans stora, stora, stora barnbarn. Hans släkt hade bara manliga valpar och alltid parade sig med en alfafödd honvarg. Det är fortfarande ett mysterium vad som hände och hur en så stark flock kunde utplånas. Men om detta är flocken som är ansvarig måste de betala för sina brott.

Mamma såg arg ut som bränt rostat bröd men nickade förstående. "Jag ska gå och prata med Alex, kan du prata med Jenny och Jordan och se till att de vet att det inte är deras fel utan den här flockens? Och att jag vill prata med dem om tio minuter, snälla?" frågar jag henne. Nickande går hon iväg. När jag knackar på dörren hör jag min systers snyftningar och det får mig att se rött.

När dörren öppnas står där en rödögd Alex. Jag kramar henne och berättar vad som hände på mötet. Hennes tårar torkar och nu ser hon mordisk ut. "Men glöm det, jag har ett nytt uppdrag för er krigarvargar," säger jag och vet att jag har hennes fulla uppmärksamhet. "Låt oss gå ner och träffa Jenny och Jordan." Vi går ner och hittar dem vid köksbaren där de äter cheesecake. "Nu när jag har er alla tre här vill jag veta hur ni känner för att spionera eftersom ni inte kan träna?" Tre huvuden vänder sig mot mig med flin och beslutsamhet i ögonen. "Vad har du i åtanke, alfa?" frågar Jenny. "Eftersom ni inte kan träna, dumma alfa, och vi behöver hålla ett öga på James och Zanes partners för att se till att de är säkra eller en räddningsgrupp. Jag tänkte att ni tre kunde gå och frivilligt hjälpa till med matlagningen eller vad det nu är de får sina honvargar att göra. Vad säger ni?" När jag tittar på alla tre och ser det svarta i deras ögon blir jag lite rädd. "Så om något händer dem och de behöver räddas, har vi tillstånd att göra det?" frågar Jordan. Innan jag hinner svara säger min far, "Som er alfa ger jag er mitt tillstånd. Om något måste göras, länka mig eller Damien och gör sedan vad ni måste. Och håll Alex säker, jag vet att hon är stark men hon är fortfarande ett år från att få sin varg." De bugar alla och lämnar huset för att gå till huvudpackhuset.

"Jag tror jag behöver en tupplur. Väck mig till ceremonin, är ni snälla?" säger jag till ingen i synnerhet. Med det går jag upp till mitt rum.

När jag vaknar flera timmar senare inser jag att ingen väckte mig och jag kan höra att ceremonin har börjat. Jag skyndar mig att klä på mig och springer ut genom bakdörren rakt in i någon. När jag sträcker ut händerna för att stabilisera dem tänds gnistor i mina händer. Jag flämtar och släpper taget, ser ner på en gudinna. Doften av persikor och grädde får mina knän att vilja ge vika under mig. Jag hör Drake skrika i mitt huvud "MATE." Jag är så förvirrad nu, jag trodde att Brendon var vår partner. "Det är han också," säger Drake och nu är jag verkligen förvirrad.

Hon ser livrädd ut och skakar. "Vad heter du, partner?" frågar jag. "Jag berättar mitt om du berättar ditt först?" säger hon precis när jag känner doften av Brendon som kommer genom dörren. "Åh, där är du Damien, jag var just... Min," säger han och hans huvud vänder sig mot henne också. Hennes ögon vidgas. "Nej nej nej. Inte möjligt, det är ett misstag, jag kan inte avvisa två partners samtidigt, det skulle döda mig," säger hon med tårar i ögonen. Morra får henne att hoppa till. "Du skrämmer henne, D, sluta morra. Nu, varför skulle du avvisa oss?" frågar Brendon lugnt. "Detta är inte din flock så du skulle inte förstå. Så låt oss låtsas att du aldrig såg mig, gå och var med dina alfor och alforna i denna flock. Och snälla berätta inte för din alfa eller min att du såg mig, snälla. Det är det enda jag kommer att be dig om som min partner. Vem av er som än är min partner. Jag vet inte varför jag känner dragningen till er båda men vi vet alla att man bara får en partner," vädjar hon. "Tja, det kommer bli svårt att genomföra då, lilla katt," skrattar Brendon. Hon höjer sitt ögonbryn. "Varför det? Och jag är ingen kattunge." "Tja, din varg måste vara svag om du inte kan säga det, men detta är framtida alfa Damien Stone och jag, framtida beta Brendon Hemming av skuggflocken. Och vem kan du vara?"