Kapitel 2 Mormors uppvaknande

En gäll signal krossade tystnaden i Ellas tomma hus. När hon svarade bleknade hon genast. ”Vad sa du? Farmor har fallit ihop? Jag kommer med en gång!”

Hon kastade sig mot dörren och märkte inte hushållerskans föraktfulla blick när hon gick.

”Ella är på väg till Raymond-godset nu”, rapporterade hushållerskan i sin telefon så fort Ella var borta.

Från Ellas moderna radhus till familjen Raymonds gods i Golden Oak tog det vanligtvis trettio minuter att köra.

Ella körde vansinnigt fort, medan oron jagade varv i huvudet.

Karen hade alltid varit vid utmärkt hälsa. Vad kunde ha fått henne att plötsligt falla ihop?

När Ella till slut kom fram till den vidsträckta, kolonialinspirerade herrgården blev hon visad till Karens sovrum, där hon låg medvetslös i sängen.

Margaret Raymond, Austins mamma, stod i närheten med ett missnöjt uttryck fastklistrat i ansiktet.

Austin stod med rynkad panna och ryggen mot dörren.

Ella såg att hans skjorta var sönderriven och att det skymtade blodig hud därunder.

Synen gav henne genast en aning om vad som hade hänt.

Hon skyndade fram, med oron tydlig i rösten. ”Vad har hänt med farmor? Varför föll hon ihop så där plötsligt?”

Margaret vände sig mot Ella, som om den behärskade ilskan äntligen hade hittat sitt mål. ”Ella, vad var det egentligen du sa till henne? Hur vågar du försätta henne i det här tillståndet? Är det en sådan börda för dig att vara gift med någon i familjen Raymond?”

Ellas blick blev kall, med ett stråk av hån i djupet. ”Du vet precis hur skör farmors hälsa är. Ändå lät du de där skvallerskrönorna spridas utan att sätta stopp.”

Sedan Austin gift sig med Ella hade han ständigt omgivits av skandaler som rörde Judith, sådant som fyllde nöjesspalterna.

I går, när han skyndade till Judith i ovädret, hade det tydligen blivit droppen för Karen.

Margarets ansikte mörknade ytterligare. ”Hur vågar du! Om det inte vore för dina beräknande intriger, hade du då gift dig med Austin? Allt du har nu har du stulit från Judith!” fräste hon och mätte Ella med öppet förakt.

För Raymonds var det bara Judith som var värdig att vara Austins fru.

Allt Ella hade offrat och stått ut med betydde ingenting.

En vass smärta vred till i Ellas bröst och gjorde det svårt att få luft.

”Du har tagit det som inte är ditt länge nog”, fortsatte Margaret. ”När tänker du äntligen skilja dig från Austin och lämna tillbaka det som rätteligen tillhör Judith?”

Just som Ella skulle svara hostade Karen svagt och började röra på sig.

Ella skyndade genast fram till henne, orolig. ”Farmor, hur känner du dig? Gör det ont någonstans?”

Karen skakade långsamt på huvudet.

Ella placerade försiktigt en kudde bakom Karens rygg så att hon kunde komma upp och sitta.

”Farmor”, sa Austin, med en röst full av svårtydda känslor.

Karens genomträngande blick svepte över Austin innan den stannade på Margaret.

”Tro inte att bara för att jag är gammal så har jag blivit senil och blind för de fula knep du håller på med”, sa Karen skarpt. ”Så länge jag lever är det jag som styr familjen Raymond, och Ella är den enda sondotter jag erkänner. De där gamarna som kretsar där ute kan fortsätta drömma.”

En värme spred sig i Ellas hjärta.

Sedan hon gift sig hade Karen varit den enda som konsekvent stått på hennes sida.

Oavsett vad som hände stod hon alltid vid Ellas sida, utan att vika en tum.

När Karen var i sin bästa ålder var hon lika skicklig som vilken man som helst, och hon hade till och med räddat företaget från att gå under under dess mest desperata stund.

Karen litade på sitt omdöme när det gällde människor.

När Judith övergav Austin när han var som mest sårbar, och valde att studera utomlands i stället för att stå vid hans sida, hade Karen sett hennes sanna natur.

En sådan kvinna förtjänade inte Austin, oavsett hur skickligt hon kunde manipulera honom och Margaret.

Margaret skruvade obekvämt på sig under Karens tillrättavisning. ”Mamma, de där två gifte sig bara på grund av manipulation och omständigheterna. Att fortsätta med den här farsen gynnar ingen av dem. De borde släppa taget om varandra medan de fortfarande kan.”

Karens blick blev ännu skarpare. ”Även om de skulle skilja sig, vilket jag inte ställer mig bakom, så skulle Judith aldrig bli välkommen i den här familjen! Dessutom var Ella lika mycket ett offer i den situationen som någon annan.”

Orden spred ringar på vattnet i Ellas hjärta och drog med sig vågor av bittra minnen.

Det var sant att hon hade burit på känslor för Austin i åratal.

Men hennes äktenskap med Austin hade i slutänden gynnat familjen Raymond mer än henne själv.

Under deras fyra år tillsammans hade hon stämplats som den manipulativa lycksökerskan som snärjde Austin.

Men sanningen var att hon hade gett allt hon kunde till deras äktenskap och slitit ut sig själv på fjorton år av obesvarad kärlek.

”Mamma”, började Margaret, ovillig att ge sig.

”Nog!” Karens röst blev iskall. ”Jag tänker inte höra ett ord till till Judiths försvar. Att vara den som kliver in och förstör någon annans äktenskap gör henne knappast till något kap.”

Margaret tystnade, men den bittra blicken hon kastade mot Ella sa allt.

Om det inte vore för Austins olycka skulle Judith aldrig ha förlorat sin plats vid hans sida.

Karen vände sig sedan mot Austin. ”Och du glömmer inte vem som stod vid din sida när det verkligen gällde!”

Austins läppar pressades ihop till ett tunt streck. ”Farmor, Judith förklarade allt för mig. Hon blev tvingad att åka utomlands då, hon hade inget val.”

Karen skrattade kort och kallt. ”Och du tror verkligen på det? Det är du den ende som skulle göra.”

Austins rynka i pannan blev djupare. ”Farmor, du missförstår Judith.”

”Jag dömer inte människor efter vad de säger”, sköt Karen tillbaka. ”Jag dömer dem efter vad de gör. Och hennes handlingar talar sitt tydliga språk.”

Ella drog en suck inom sig.

Karen sträckte fram handen, och Ella gick närmare. Karen tog hennes hand och höll den hårt.

”Mitt kära barn, jag vet att du har fått utstå oräkneliga orättvisor de här åren. Så länge jag finns här kommer jag inte låta någon behandla dig illa.”

Ella kände hur det plötsligt snörpte till i halsen.

Att bli mobbad, förbisedd och illvilligt dömd hade blivit så vardagligt att hon till slut hade domnat bort inför alltihop.

Men att mötas av äkta omtanke fick det att svida i ögonen av en oväntad känsla.

Ella knöt näven tyst.

Hon visste hur mycket Karen värdesatte att släkten Raymond fördes vidare, men eftersom hennes kropp gjorde det svårt att bli gravid ville hon inte svika den enda personen som verkligen stod på hennes sida.

Innan hon hann säga något klev Austin fram, beslutsamheten blixtrade i hans ögon. ”Farmor, medierna har redan listat ut vem Judith är. Jag måste se till att hon är trygg. Den här skilsmässan måste bli av!”